Vampire lady (privat)

"Men du ska inte var rädd. Du känner väl när han är nästan död. då slutar man. lätt." Han lade armen om henne.

Adriana nickar och hoppas på det och de går alla till där deras kistor låg och Karl gick och la sig vid Kendra. Adriana gäspar stort och sträcker på sig.

Hon vaknade med karl över sig och hon såg på honom och muttrade. "Bort" muttrade hon.

Williham såg på henne och satte sig i kistan och lade sig ner och drog en hand genom sitt hår.

"Förlåt" sa Karl ångerfullt och la sig vid henne och la armen om henne, "Somna om nu älskling." sa han mjukt.

"Jag kan inte sova i den där." sa hon skrämt till honom men satte sig vid honom.

Hon gjorde så han låg under honom och gäspade stort innan hon somnade med handen om hans krage och sov snart tungt.

"Vaeför inte då? Snälla Adriana Bara för tre nätter till sen ska du få sova i en mjuk säng på ett hotell." Williham såg på henne. "Du ska inte ha den här räddlsan längre. Det är männskligt."

Snart somnade Karl lungt med armen om henne och log i sömnen.

Adriana såg på honom, "Ledsen att jag har den räddslan då." säger hon och ser på honom, men hon lägger sig motvilligt ner, "Men jag gillar inte att vara instängd, det gör mig rädd." sa hon.

"Du är aldrig riktigt instängd. Låtsas som det är ett äventyr." Han lade armarna om henne. "och i Paris ska det bli så kul och jag ska lova dig du får lära dig läsa och skriva. vill du lära dig spela något instrument?"

"Jag känner så ändå." sa hon men protesterade inte då han stängde locket. "Vet inte, vad är det för nytta i det?" sa hon undrande, samtidigt som hon inte visste något om instrument.

"För du kanske tycler om det?" Han såg på henne i mörkret och log. "Piano kanske?" Han somnade sedan med armen om henne.

"Okej" mumlade hon, fast det lät inte lockande och hon förstod inte grejen med att göra något för att man tycker om det. Sedan slöt hon ögonen och försökte slappna av så mycket att hon kunde somna.