I en förändrad värld (Roll för alla)

Jag nickade och tog upp konservburken, sedan även min fick kniv. Jag lyckade tack vare den öppna burken.
"Jaha... Öhm... Finns det nån eld någonstans som vi kan koka korven över?" frågade jag.

Jenna visste att Sonia hade rätt. Soldater hade inte tagit och klättrat upp för en bergsvägg. Nej, de hade slagit upp ett tält eller vindskydd. Om de hade haft mer tid så kunde de kommit på någon bättre lösning på bergväggsproblemet men så var det inte nu. Det jobbiga skulle sedan bli att få upp ved till en brasa vilket de behövde för att laga till köttet. Hon kände en fasa för att låta Sonia klättra upp först och utan henne men vad hade de för val?
”Ta mitt bälte. När du kommit upp hissa ned det.” Sade Jenna och tog pilarna och kniven innan hon gav det till Sonia.
”Om du ramlar fångar jag dig.” Sade hon enkelt men hon visste att hon enbart skulle kunna dämpa fallet men inte hindra det helt.
Hon borde egentligen klättra först. Varifrån känslan för att beskydda Sonia hade kommit visste hon inte men den fanns där. Hon hade kunnat använda kniven, pilarna hade gått av men hon ville inte förstöra eggen för när skulle hon få chansen att slipa den igen och en kniv utan en vass egg var som att inte ha någon kniv överhuvudtaget.

"De går att äta som dem är." sa Stella och såg på korven, sen kom hon på sig, det lät som hon inte ätit på flera dagar, visst så var även fallet, men hon ville inte visa så precis. "Jag gissar att det inte är så smart att tända en eld här." säger hon sedan förklarande, med tanke på att någon kunde se dem, menade hon.

Sonia stod i några sekunder och bara tittade på väggen. Analyserade den. Bestämde vart hon skulle sätta händer och fötter så att hon inte helt plötsligt fann sig själv fast halvvägs upp. Sedan skakade hon på armar och ben och började klättra. Hon kände adrenalinet pumpa och kom på att hon faktiskt tyckte att det var skönt att få klättra igen. Efter ett fåtal minuter var hon uppe vis avsatsen. Hon funderade på vad hon borde göra, och bestämde sig. Hon kröp upp på platån på mage, det borde vara omöjligt för människorna att se henne, dessutom verkade de vara en bit in i grottan.
"Jenna! Ta emot!" Viskade hon så högt hon vågade samtidigt som hon sträckte ned bältet.

Jenna följde Sonias klättring som såg ut att gå lekande lätt. Om bara hon själv varit så smidig eller i alla fall inte så tung som hon var fast det hade också fördelar framförallt att hon var uthållig. Hon tog samma ”väg” som Sonia och fick strax tag om bältet men trotts det visste hon att Sonia inte skulle orka hålla henne. Med fötterna sköt hon ifrån och höll i sig i bältet med en hand och klättrade med den andra. Tyngden av ryggsäcken gjorde henne baktung men inte så att hon ramlade. Efter en liten stund låg hon på klippan jämte Sonia precis i grottans mynning. Nu hörde hon klart ljudet av röster.
”Jag gissar att det inte är så smart att tända en eld här.” Sade en röst som lät som en ung kvinnas.

(Vad har jag missat? ._.)

(Typ.....vi pratar om mat xD)

(Ah, okej. xD Gah, Ester får vara frickin' loner nu.)

Ester bestämmer sig för att ignorera nykomlingarna men tar sig en titt på Stellas ansikte när hon kan, lägger det på minnet och ser till att åtminstone försöka komma ihåg dem allihop. Vem vet när det kan komma till användning? Men Ethan skulle ju aldrig sänka sig till den nivån att ta emot mat när han har egen så han ser noga till att väskan är stängd efter att ha lagt ned en av knivarna i den och lutar den sedan mot väggen bakom sig. Inte en chans att han kommer kunna sova nu, och inte Ester heller. Men vila kroppen kan han, så slipper han känna sig så förbannat utmattad.

"Vad vill du göra? De är uppenbarligen inga soldater, eller hur?" Väste Sonia till Jenna. Hon låg platt på mage och tittade in i grottan. Hon såg inte hur många det var som satt där inne, men de var absolut fler än hon och Jenna.
"Ska vi gå in? Jag tycker att vi borde göra något, vi ligger i underläge om vi stannar här, det finns fortfarande tid att ta oss tillbaka..." Plötsligt hörde hon hundskall. Antagligen vildhundar, men ljudet fick henne att rycka till och knuffa till en lös sten. Hon kastade sig åt sidan och fångade den, med bankande hjärta. Nära ögat, tänkte hon.

Jenna visste inte hur hon skulle hantera situationen. Ifall hon hade varit med gruppen inne i grottan hade hon skjutit först. Sonia hade hon träffat som av en slump medan nu smög dem sig på en grupp människor som troligtvis inte ville ha med dem att göra. Ljudet av hundskall kom som en chock och väckte Jenna ur sina funderingar. Det var inte hundskrället men det var de enda hon kunde säga.
”Vi går in.” Sade Jenna till Sonia.
Inte kunde de ligga och trycka mycket länge till utan att bli upptäckta. Hon ville inte verka hotfull men samtidigt var hon ju inte dum så hon tog bågen i hand och satte en pil mot strängen men hon höjde den inte. Istället höll hon den ganska avslappnat men om det skulle vara en fientlig grupp inne i grottan så skulle hon vara beredd. Så tog hon ett steg in. Det var mörkt och hennes ögon hade ännu inte vant sig vid mörkret utan kunde enbart urskilja några mörka figurer.