Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han kände lite medkänsla, men hon är det hon är. Och det går ej att ändra. Han gick runt lite på sin kryka och kom till bibloteket. Han tog en bok och satte sig. Han hade inga order så vad skulle han göra. Han gick sedan upp till Cedric och gav honom lite mat och klappade Shadow lite.

Hon klättrade ut genom fönstret och hon sprang sedan ut till skogen och sjönk ner på en sten och såg sig om. Herrgården såg man svagt och hon såg sedan sig om.

Han gick ner mot sitt rum. Halv-vägs ditt kom han på att han vorde kolla till Alice. Han gick mot hennes kamare och knakade på dörren.

Hon reste sig och gick vidare längre in i skogen och hon kom snart till en grotta. Hon såg sig om innan hon kröp in och lutade sig mot väggen och slöt ögonen.

Han fick inget svar så han knackade på dörren än en gång. När han fortfarande inte fick något svar knackade han igen. När han tredje gånget inte fick något svar tog han sin krycka och slog upp dörren. När han såg att det inte var någon där inne och att fönstret var öppet sprang han bort och letade upp Kamar jungfrun.

Hon såg upp och sträckte ut ena handen och synade sin bleka hand. Med sorgsen blick kröp hon ut och började gå vidare på sin vandring. Så olycklig hon kände sig. Men ett morrande bakom henne fick henne att stanna.

När han hittade jungfrun tryckte han upp henne mot väggen och frågade argt.
''Var är prinsessan?!''
När han fick höra att jungfrun inte visste släpte han ner henne och gick till kamaren, när han var där klev han ut genom fönstret och såg några fotspår. Han hoppades på att det var Alice fotspår och han började följa dem.

Hon såg en varg stå i attack läge och hon skakade bara på huvudet och vargen slutade att morra och kom fram och gned sig mot hennes kropp och hon sjönk ner och började klappa den och hon kände hur pälsen var kall men ändå så mjuk.
"Hjälp mig."

Johannes fortsatte gå och letade efter prinsessan. Han visste att om han inte skulle hitta henne skulle hans huvud rulla och dimensionen skulle få en inte like god och vänlig ledare. Så han fortsatte gå.

Hon hörde steg bakom sig och vände på huvudet. Hon reste sig upp. "Johannes.."