prs eragon

"Hert dûrgrimst?"
Jag vet inte vad Eragon sa, men barnet börjar gråta igen.

"Vad sa du som gjorde harnet så ledsen?"

"Jag frågade vilken klan. Det var i alla fall det jag ville fråga, men jag kanske råkade säga något helt annat. Eragon verkar bekymrad.
"Eller så har inte barnet någon klan och det var därför det började gråta."

"Den kanske inte vet vilken klan den tillhör"

Eragon tänkte ansträngt, och sedan sken han upp.
"Otho?" sa han och sträckte ut handen.
"Tro eller tillit, men Eragon menar vänskap" översatte Saphira.

Jag hör någon ropa ett namn någon stans.

Utan att tänka vänder jag mig om och drara mitt svärd. För sent märker jag mitt misstag. Barnet skriker av rädsla och runt mig står en hop arga dvärgar som är väpnade för strid.

"Vad gör du!?"

"Jag var inte beredd på att några fler än vi är här."
Jag slänger ner svärdet på marken en bit framför mig och sänker blicken för att visa att jag inte vill slåss.
En av dvärgarna höjer yxan och pekar på barnet. Han säger något på det märkliga dvärgspråket
"Vi måste skydda det, de vill döda barnet"
Både Eragon, murtagh och deras drakar rullar med ögonen.

"Ta upp svärdet!"