Eragon [privat]

"Jag vet inte! " ropar jag skräckslaget. Murtagh ropar till. "Det är en drake här!! " ropar han

Jag förstår först inte vad Murtagh menar. Det är klart att det är drakar här, vi är ju drakryttare, men sedan förstår jag. En FRÄMMANDE drake. Jag tappar balansen under de häftiga skakningarna och trillar över Enya

Jag skriker till och knuffar bort honom. Sedan reser jag mig upp och går ut på darrande ben

Jag ropar efter henne ett förlåt och kryper själv ut. Jag kan inte stå ändå, så dt är onödigt att försöka resa sig.
Jag ser upp mot himlen och blir chockad. Draken är gigantisk. Till och med Törne ser liten ut jämfört med den där.

Jag stirrar förskräckt på den enorma draken. Den är ljust grön och minst 100 meter från svans till nos.

"L...låt... oss ho..hopp...hoppas att d...dede... den där inte vill ssssss... kada oss." Stamar jag skräckslaget

Drakens ögon är djupt gröna och kloka. ''Ja, det märker vi ju snart'' säger jag, när en ryttare hoppar ner från drakens rygg

Jag känner mig hemskt fånig, men jag ställer ig bakom Enya och försöker att inte synas. Det dumma är att jag är längre och bredare än alven.

Jag skrattar. ''Lugn. Okej, det är skumt, men det där är Arya och Fiernén''

Jag darrar och är väldigt förlägen. Men också lättad.
"Varför är hennes drake så gigantisk? Den borde vara mindre än Törne och Saphira eller?"