World War 2 (Privat rollspel)

"Pessimister." Svarar Joseph och rycker på axlarna.

"Ska vi lämna dig här och se hur du klarar dig själv?" frågar Aily.

Joseph rycker bara på axlarna igen.
"Om det är din önskan, fröken, då blir det så." Säger han, eller rättare sagt citerar sin fars sista ord till hans mor.

Aily blänger på Joseph. Alex lägger en hand på hennes axel för att hon inte ska slå till honom.

Joseph tar stöd på stammen och reser sig mödosamt nog från marken.
"Men det betyder också att min enda chans att överleva är bara att fortsätta gå, då." Skrattar Joseph lättsamt, även om han verkligen sett till att betona att det är hans enda chans och börjar röra sig vidare och ignorerar blankt om de följer efter honom eller inte.

Dom andra skyndar efter.
"Vi kan inte komma hem till oss" säger Aily.

"Ja, mitt hus är öppet för alla." Svarar Joseph och haltar vidare, väl hemma kanske han kan fixa till foten. Hans mamma är säkert inte ens hemma än ändå.

Aily skyndar fram för att hjälpa Joseph och Alex kan inte låta bli att le.

Joseph småler när Aily försöker hjälpa honom. Fast trots det så försöker ändå Joseph klara sig själv.

[Fortsätt du]