Utvald (Rollspel)

"Ska inte trollkarlsgubben börja snacka snart? Eller tänker han bara sitta där hela dagen och fundera medan han har allas uppmärksamhet?" frågade Drac Rin viskande.

Rin fnissar lite
"du kan ju fråga honom om du vågar" svarar hon

"Mm..." sa Drac och vände sig om mot trollkarlen. "Ursäkta mig! Men... Förlåt om jag låter näsvis nu, men... Ska vi inte få veta uppdraget nu? Alla är väl här..."
Eldir tittade på Drac. Han gav honom en lång blick men vände sig sedan mot Nenya.
"Nenya... Tror du det är dags?" frågade han.


(Ja... Vad ska hända nu???? O.O)

Rin skrattar åt Drac
"Jag fattar inte att du verkligen frågade" viskar hon.

Nu var det väl snart dags för honom att prata. Det trodde i alla fall Su och Drac frågade, så Su var nog inte ensam.

Nenya tittar på Eldir.
"Eftersom att alla är här och att faran inte blir mindre för tiden som går, så antar jag att det är dags"
Trollkarlen nickar och ställer sig upp. Han går fram till brasan.
"I miljontals år har världarna funnits. Människornas är den yngsta, och mest ovetande. För ungefär hundra år sedan började människorna vända sig mot varandra. Kriga, bygga vapen. Det gjorde skada på det rike dem tilldelats och på de andra rikena. Därför lät rådet alla människor glömma de andra rikena och de har levt avskärmade från det vi lever i" Han gör en paus och tittar på var och en av dem. För att se reaktionen på dem, speciellt på de som inte visste.


((Skriver mer sen när jag har en dator ))

Drac nickar fundersamt. Han visste inte riktigt vad de skulle göra, men han förstod att det troligen skulle bli ett svårt uppdrag.
"Vad trevlig han låter..." mumlar Draac ironiskt.

"men jag förstår fortfarande inte. Vad ska vi göra? Vart ska vi?" säger Rin

"Jag tror det är det han ska berätta..." sa Drac och nickade mot Eldir.

Eldir ler mot Rin.
"Ha tålmod flicka" säger han och vänder sig mot brasan.
"En skugga har börjat växa. Den blir större och större för var dag. Ondskan har något med de visa och gamla i rikena och människornas krigande att göra. Men den tycktes först när jag upptäckte den komma från ingenstans. Men den verkar i hemlighet ha växt sig större mellan rikena. Någonstans mellan dalarna, klyftorna och portarna mellan alla riken, förutom människornas då. Som tills för några år sedan varit helt och hållet avskärmade. Ondskan och mörkret har börjat att ta sig in i världarna och försökte börja med ett av dem starkare men misslyckades. Tack vare Nenya upptäckte jag att den hade försökt med änglarnas rike. Men tillsammans stoppade vi den och jag såg inte av den. Då jag inte hört ett knyst om den på månader började jag tro att den dragit sig tillbaka. Jag hade dock fel. Den har börjat ta sig in i det svagaste riket, människornas. För det otränade ögat syns det inte. Men om man kommer genom portarna ser man skuggans gift sprida sig i murarna" här gör trollkarlen en paus och låter dem smälta detta.
Nenya sitter som om han bara läste högt ur en av människornas dagstidningar. Hennes ansikte visar inga känslor. Men hon vet redan detta.