Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

gånger 90000000000000000000000000000000000000000000000000 <---- oändligt

Välkomna kära läsare, till Hogwarts julbal.


Kapitel sexton.
You Tell Me You Love Me

Turneringsdeltagarna släntrar in i rummet tillsammans med sina partners, Harry Potter går först tillsammans med en väldigt söt flicka. Efter honom kommer Fleur Delacour, sedan Krum och slutligen Cedric. Som har ett snett, lite blygt, men ack så charmigt leende på läpparna. Några fjärdeårsflickor börjar fnittra när han drar handen genom håret. Cho har ett stelt leende på läpparna och ser sig överlägset runt i rummet. De slår sig ner vid ett bord, och alla ser förvirrat ner på de tomma guldtallrikarna och undrar vart maten är.
”Åh vad underbart, Fred! Se vilken spektakulär mat!” Skämtar George och pekar på den tomma tallriken. Fred instämmer och jag och Angelina utbyter lite roade blickar.
”Fläskkotletter!” Säger Dumbledore plötsligt och det dyker upp ett gäng fläskkotletter på Dumbledores tallrik. Alla förstår vinken och börjar beställa sin mat, (fisksoppa, kycklingfilé, pasta, chokladtårta).

Efter den riktigt goda måltiden rester vi oss och alla bord trollas bort till väggarna så att golvet blir fritt. En scen uppenbarar sig och bandet Systrarna Spök går upp på den och började spela. Turneringsdeltagarna går ut först på golvet och börjar dansa med sin partner. Cedric och Cho dansar väldigt tätt ihop och det hugger till i min mage och jag försöker kolla bort men det är omöjligt. Efter ett litet tag drar flera par in på golvet och börjar dansa. Jag hör hur Fred frågar Angelina om de ska dansa och sedan dröjer det inte länge fören George drar med mig upp på dansgolvet. Jag försöker att inte kliva på Georges fötter samtidigt vi far runt i rummet tillsammans med alla andra. Vi börjar med att hålla oss på ett säkert avstånd från varandra och George skämtar då och då och pekar på Mr. Filch som dansar med sin katt. Men efter ett tag dansar vi lika tätt som Cho och Cedric och George har slutat skämta och för mig över golvet. Plötsligt ser jag ett par välbekanta ögon som ser rakt på mig från ett bord från andra sidan rummet, Percy. Jag tappar balansen och vacklar till och George fångar upp mig. Jag ser in i Percys ögon för ett ögonblick innan han vänder bort blicken. Det måste kännas hemskt för honom att se mig tillsammans med en av hans bröder. Efter ett bra tag på dansgolvet sätter vi oss vid bordet igen, där Fred och Angelina sitter inne i en djup diskussion. George hoppar omedelbart in i konversationen men jag reser mig diskret och går försiktigt genom salen och slänger lite blickar på Percy som sitter och diskuterar någonting med Dumbledore medan han slätar till håret. Sedan ser jag på Cho och Cedric som står framför Chos avundsjuka vänner och dansar tätt ihop. Jag sväljer hårt och går ut i entréhallen. På trappan sitter några flickor.
”Såg ni Krums partner?” Viskar en av dem, och alla nickar upprymt och vänder plötsligt på huvudet. Hermione och Krum går hand i hand genom entréhallen och ut genom dörren. Flickorna ser storögt på Hermione Granger, Krums vackra partner.
”Jag har hört att hon har använt kärleksdryck på Viktor.” Fnyser en slytherin-flicka och sätter näsan i vädret. En blond liten flicka från mitt elevhem rynkar ögonbrynen.
”Varför skulle hon behöva det? Hermione är ju både är snäll och vacker, det är väl inte så konstigt att Viktor gillar henne?” Säger hon långsamt. Jag ler mot henne och lutar mig mot väggen medan flickorna fortsätter sin diskussion. Jag tar några djupa andetag och tar av mig de höga klackskorna som gjort mina fötter ömma under kvällen. Jag låter dem vila lite innan jag sätter på mig dem igen och går tillbaka in i salen mot George, Fred och Angelina. Fred har armen på Angelinas stolsrygg och ser beundrande på henne medan hon säger någonting. George skiner upp när han ser mig.
”Snälla, vill du dansa?” Ber han och lägger huvudet lite på sned. ”Fred och Angelina har slutat prata med mig för att jag helt oskyldigt råkade förvandla Freds glas till en skål med larver.” Han drar på munnen, jag höjer roat ögonbrynen.
”Okej då.” Säger jag och vi dansar till Systrarna Spök som nu börjat spela mer farfylld musik. Efter ett bra tag känns det som jag ska svimma av utmattning, så jag säger till George att jag nog ska gå och lägga mig, han kramar om mig, tackar mig för kvällen och pussar mig på kinden. Jag rättar till håret och klänningen medan jag går ut ur Stora Salen.

Jag känner mig lite varm och bestämmer mig för att gå ut på gräsmattan framför slottet (som kvällen till ära förvandlats till en otroligt vacker vinterträdgård med frosttäckta rosenbuskar och statyer av änglar). En behaglig kyla sköljer över mig när jag går nerför stentrappan. Jag hinner ta ett djupt andetag innan någon går in i mig bakifrån.
”Lyhra, kom med här.” Det är Cedric. Han tar min hand och drar med mig in mellan några rosenbuskar och vi går längst en liten stig. Tillslut sätter vi oss ner vid en bänk. Han lägger båda mina händer i sina och ser kärleksfullt på mig. Om jag var varm efter dansen till Systrarna Spök är det ingenting emot hur varm jag blir nu.
”Jag har bestämt mig nu. Jag ska göra slut med Cho.” Säger Cedric och andas ut när han säger det, som om han har burit på det länge. Jag nickar och väntar på att han ska säga mer. ”Jag vill förklara för dig varför jag varit tillsammans med henne. Det är nämligen så att våra förändrar står varandra mycket nära, och ja, du har aldrig träffat min pappa men han är väldigt…eh, engagerad i mitt liv och gör allt för att jag ska vara bäst och ha det bästa. Så han och Chos föräldrar tyckte det vore perfekt om två ”talangfulla och populära” personer blev tillsammans för att öka statusen. Jag försökte verkligen förhindra deras plan, jag sa att jag var kär i någon annan, men de lyssnade inte. De började muta mig och jag orkade inte stå emot längre så jag gick med på det eftersom jag ändå inte trodde att du gillade mig… på det sättet.” Han ser bedrövad ut och kramar om mina händer hårdare. Jag kniper ihop munnen, för skulle jag öppna den vet jag inte vad som skulle komma ut. Jag kände mig lättad, irriterad, ledsen, lycklig och förälskad på samma gång. ”Lyhra, det måste komma som en chock, men jag har alltid, alltid varit förälskad i dig. Jag är ledsen om det här gör att vi aldrig kommer kunna fortsätta vara… vänner.” Cedrics ögon börjar fyllas med tårar och mina likaså. Jag vet inte hur jag ska bete mig så jag sitter bara här och gör som Cedric. ”Jag älskar dig.” Säger han plötsligt och en ensam tår rinner ner för kinden på honom. Jag flyttar mig närmre och lägger armarna om honom och kysser honom. Han besvarar den och skrattar till samtidigt som han snyftar. Han drar sig undan och ser på mig ett tag. Jag griper tag i ärmen på hans klädnad.
”Gå inte.” Säger jag, och låter gnälligare än vad jag tänkt. Han lägger armarna om mig igen.
”Jag ska inte lämna dig.” Säger han mot mitt hår och kysser mig.

Herregud hur kan du skriva så bra?!
bra! supermegaduper awsome!

Jippie, Lyric

Naaaaaaaaw!!! ^^

I love this ff ♥

*Torkar bort tårarna jag fick...*
(^ Helt sant.)

Jag fattar bara inte att den här ff:n kommer sluta så sorgligt....
Jag vill inte att den ska sluta, men förhoppningsvis är det ett tag kvar ;P

”Jag älskar dig.” Säger han plötsligt och en ensam tår rinner ner för kinden på honom. Jag flyttar mig närmre och lägger armarna om honom och kysser honom. Han besvarar den och skrattar till samtidigt som han snyftar. Han drar sig undan och ser på mig ett tag. Jag griper tag i ärmen på hans klädnad.
”Gå inte.” Säger jag, och låter gnälligare än vad jag tänkt. Han lägger armarna om mig igen.
”Jag ska inte lämna dig.” Säger han mot mitt hår och kysser mig.
GAAAAAH! Hur kan du skriva så jädrans bra, människa!!!? ♥

...och pekade på Mr. Filch som dansade med sin katt...

Åh herregud, du dödar mig med dina talanger, kvinna

Awiie ♥
Lyhric ♥ Mer sådana moments, tack

Nämen, så awesome! Är din mening att döda mig, talangfulla människa?
Hur kan du skriva så jäkla bra, när inte jag kan det? *Torka en tår i ögonvrån*
Okej, jag kanske inte var så särskilt seriös där... ehehe...
Fred och George is tha best, ok? Mina

Ta du Fred och George. Själv nöjer jag mig fullständigt med Cedric.

Seriöst det här är onaturligt bra! Okej? ♥ Det är inte tillåtet, du bryter säkert mot någon lag om hur bra man får vara! HUDASHC JHGBYU!!! Hehe, för bra helt enkelt... ;P