Privat rollspel!

María upptäcker hon doften av blod. Alisons blod.
"Alison?" Mumlar hon i mörkret av kistan och hon ser på solstrålarna som tränger in i kistan. Hon drar sin mantel tätare om kroppen för att sedan snabbt dra undan locket och resa sig för att förhoppningsvis inte bli bränd av solen. Till hennes lycka täcker en skugga henne för tillfället. Hon skulle stannat upp och skattat sig lycklig för det om hon inte fortfarande kände doften av blod. Hon börjar snabbt röra sig mot doften, mycket noga med att hålla sig till skuggorna.

Alison såg på Derek genom en suddig blick
"håll ut" sa han och satte sig ner i skuggan av några träd och hon mumlade bara och han såg på henne "jag behöver ge dig av mitt blod" sa han och Alison kände blodet i munnen och hon försökte få bort Derek men hon orkade inte och hon kände hur såret läkte och hon skrek till och Derek såg oroligt på henne och hon svimmade sen

María hittar Derek och Alison i skuggan av ett par träd.
"Vad har hänt?" Undrar hon chockat.
"En jägare, jag tror det var en vampyrjägare." Svarar Derek kort och man märker att han är smått panikslagen.
"Vad!? Finns det en faktiskt kompetent vampyrjägare häromkring?" Utbrister María och hon är uppriktigt rädd för en eventuell vampyrjägare.

Alison vaknade och så att Maria stod där med
"hej" sa hon lågt och säg att dem båda var skrämda "han tänker inte skjuta er om ni inte kommer iväven för hans jakt på Dracula" sa hon lågt och försöker le mot dem men det blev mest en grimars

"Säger hon som tydligen blivit träffad av den eländiga jägarens pilar." Säger María och minen går från skrämd till hämndlysten. Samtidigt vet hon att hon aldrig kommer kunna rå på en faktiskt kompetent vampyrjägare.

"det var för att jag skyddade Derek" sa hon lågt och manen vek ner blicken
"du borde inte gjort det" sa han och Alison log
"den är inte dödlig för mig på samma sätt som för dig eller Maria" sa hon vänligt och säg på dem båda "och jag lever ju, och eftersom du räddade mig är vi kvitt" sa hon
"jag fick rädda dig för att du räddade mig" sa han bestämt och Alison sa inget utan bara slöt ögonen

"Finfint, ni har båda rent samvete. Men var är Dracula?" Konstaterar María och hoppas på att hon inte får sitt svar på ett sådant sätt att Dracula själv dyker upp från tomma intet och säger att han är bakom henne eller liknande.

Alison öppnar ögonen och ser på Maria
"Helsing träffade honom så jag vet inte vart han är" sa hon och hoppades han hade riktigt ont men hon tvivlade på det. Dracula var den mäktigaste vampyren så skadan borde inte håla honom mycket smärta

"Roande." Säger María. "När vi ändå är utanför slottet kan vi väl lika gärna stanna här utanför va? Vi behöver väl inte gå tillbaka?" Fortsätter María. Inser att hon låter otroligt förvirrad och suckar irriterat.

Alison ser på Maria
"det låter underbart" säger hon och lutar sig mot Derek som håller om henne och hon är glad att slippa både Dracul, byn och Helsing. "fri, det låter underbart..." sa hon lågt och somnade igen