The Mugglis Games nummer 1 000 000

Awesome, darling ♥

DAG FEM

Soda låg med armarna över huvudet. Hon var rädd. Hon kunde känna marken under sig, höra fåglarnas kvittrande och den brännande solen, även om hon var säker på att hon var död. Hon hade sett hästarna komma emot henne, hon hade känt smärtan av deras hovar som trängde in genom hennes hud. Hon ryste till och öppnade sedan ögonen. Det första hon såg var en mörk hår ridå. Hon föste undan håret från ansiket och upptäckte att hon låg bredvid en djup ravin. Hade hon rullat två centimeter åt höger hade hon fallit ner mot en säker död. Soda rullade snabbt bort från ravinen och tog ett djupt andetag. Sedan tog hon en klunk vatten ur sin vattenflaska. Plötsligt kände hon en skärande smärta i magen, och hon kved till och höll om den. När hon tittade såg hon två stora, blodröda fläckar. Hon blödde. Invärtes.

Ellie Lovegood hade ont. Nej det var en underdrift – hennes huvud kändes som om det skulle sprängas. När hon kände på pannan blev handen genast röd av blod. Hon var redan yr, och mådde illa. Tillslut kunde hon inte hålla sig längre och kräktes bakom några buskar.

Ekkiis låg i en ynklig hög på marken, med händerna slagna om kroppen. Hon darrade och snyftade. Ellie Lovegood hade aldrig sett den här sidan av Ekkiis förut. Hon gick fram till den sårade flickan och tog hennes hand, hyssjade henne lite.
”Vad hände Ekkiis?” frågade hon. Ekkiis svarade med en sprucken och liten röst:
”Det gör så ont, Ellie. Det var diamanter, de kom mot mig och… jag vet hur hårda de är, jag skar mig på tummen en gång när jag var liten… De kom mot mig och, och spetsade mig. Jag tror jag kommer dö Ellie. Hjälp mig.” hon öppnade ett grönt öga och tittade på Ellie Lovegood. En ensam tår rann nerför Ellie Lovegoods kinder och hon kramade om handen, hårt.
”Du ska inte dö.” sade hon bestämt. ”Det ska jag se till.”

Victoire Weasly var på ganska gott humör. Hon hade genast hittat ”off” knappen på roboten som kommit emot henne, och stängt av den. Hon hade bänt av en bit av plåten och använde det för ögonblicket som en stekpanna. Hon hade fångat lite smådjur och rensat dem. EMELESEL låg i kojan och vilade sig, hennes hals ömmade fortfarande av stryptaget hon fått från den stora tråden.

Sahara Potter satt under en gran och nynnade lågt för sig själv medan hon kastade ängsliga blickar runt omkring sig. Det gick inte att få kontakt med henne.

”Sahara!” ropade Victoire Weasly och Sahara Potter slutade tvärt att sjunga.
”Det är lunchdags, kom hit.”
Sahara Potter reste sig långsamt och gick fram till Victoire Weasly. Sedan satte hon sig tungt ner på marken och tog för sig av haren.
”Vad blev du utsatt för?” frågade Victoire Weasly nyfiket.
”Eld” mumlade hon och började nynna igen.
”De kommer snart. Vi borde gå.” tillade hon och kastade en skrämd blick in i skogen. Victoire Weasly suckade – det hade gått fem dagar på tävlingen och inga läskiga varelser hade tagit dem. Sahara Potter oroade sig i onödan.
”Jag sade ju det. Ingen ska flytta.” sade hon bestämt.

På kvällen låg Solkatten i en sorts dvala mellan sömn och vakenhet. Hennes öron hade förstörts, kändes det som. Efter motorljudet hade fler maskinljud kommit in och gjort ljudet så högt och smärtfullt att öronen slutat fungera. Hon hade lyckats döda Lily Brown, men hon kunde inte höra något annat än regelbundna, ljusa toner. Ett ljus lyste upp himlen och hon vände sitt huvud dit. Hon antog att mugglislåten spelades eftersom mugglis’ vapensköld visades. Sedan dök det fram de människor som dött under de dagar nästan alla spelare varit medvetslösa.

Lily Brown, amanda1104, HarryPotterr och Luna.Lovegood visades. Solkatten drog efter andan och tårar började rinna nerför hennes kinder. Hennes kompis från sitt distrikt, Luna.Lovegood var död. Hon som hållt hårt i Solkattens hand och bett henne att le. Le för att få sponsorer och på det sättet överleva. Hon tog av sig sin ring, som var hennes sak från hennes distrikt – och grävde ner det. Sedan pussade hon jorden och sade hejdå till Luna.Lovegood.

AWESOME!!!

Aj, min hals )=

Super bra!!!!!!! ♥

Ooops, jag är nog ganska död... x)
Men skulle man ändå dö så är det alltid trevligt att bli lite saknad ♥

Och jättebra kapitel i övrigt också

Åh vilket superkapitel ♥

AWESOME, SÖTNOWS ♥

Jättebra!

Victoire Weasly, du gör nog klokt i att lyssna på Stolliga Sahara som nynnar. Det kanske finns onda varelser som vill åt oss i skogen? xD

Superbra!

^ Heheh ♥