Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Du vet att du spelar med folks liv va?" Frågar fadern och skrattar. Det låter sjukt, ännu sjukare än hans leende varit. "Om den där eller du kommer närmare än så släpper jag flaskan med motgift i en sne vinkel. Den kommer krossar utan att någon antagligen hinner rädda den. Då är ju Olivia iallafall säkerligen död i teorin." Fortsätter fadern och Olivia reser sig bara för att falla tillbaka på marken igen, hennes kropp är så himla svag.
"Och med tanke på hennes nuvarande tillstånd är hon inte praktiskt levande i mer än timmar, kanske en dag om hon har tur. Jacob dör nog också snart eftersom jag råkar vara den enda doktorn tillgänglig för tillfället." Avslutar fadern.

((Du kan hux flux komma och hitta oss vetja! ^^))

Christal såg på Kol, hon hade visst någon idé, men vad visste han inte.
"Det finns en till doktor"sade Christal och Kol nickade.
"Hämta", svarade Kol och Christal satte av i en snabb fart, snabbare än vad Welt hann reagera så att Christal plockade upp flaskan från hans hand och nafsade till den på samma gång.
"Nu", sade Kol då Christal hade försvunnit med flaskan, "kanske vi kan börja komma överens om en deal."

Welt blir förvånad över tigerns kvickhet. Han hinner inte ens släppa den men lyckas undvika att bli nafsad.
"Den doktorn är där nere och räddar andras liv." Säger Welt med ett leende, fortfarande lika sinnesjukt. Olivia undrar om hon kommer kunna hänga med i samtalet eller om det är självmord.

((Haha oki Och, juste; JoMo: Är Christal en stor eller liten tiger?))

(( mellan XD ))

((Jag upptäckte precis att du har en vit tiger som bild, JoMo, gullig värre.))

((Okej xD))


Aleyna började höra röster, hon trodde att hon hade inbillat sig tills hon såg Christal springa förbi henne.
"Christal?" sa hon tyst för sig själv. Det måste betyda att de andra är här någonstans. Och innan hon ens tänkt tanken såg hon Olivia, och Olivias far.

(( haha taack! ))

Kol tog av sig kepsen och duken så att öronen syntes, sedan lade han tillbaka kepsen.
"Hur som helst", sade han och kliade sig i nacken med ett elakt flin, "så är jag en alv, med andra ord så är Christal tvungen att lyda mig och hon vet exakt var en doktor finns och då menar jag inte någon som har med din värld att göra."
Han var inte exakt säker på vad han just hade menat, men han visste att han hade rätt. Christal var skapad för att lyda honom och Alv doktorer var alltid mycket bättre än människor.
"Verkar som om du kommer få sparken", konstaterade Kol och stödde Olivia, "Christal är säkert snart tillbaka."

Olivia sjunker plötsligt ned på marken och hostar blod. För att i nästa stund resa sig.
"Dr. Welt." Säger hon med en konstigt leende. Det liknar inget leende men ändå kunde man på något sätt se att det är ett leende.
"Objekt." Svarar fadern formellt och inser att när Olivia övergår till gamla spår att kalla honom Dr. Welt. Då menar hon allvar.
"Jag kan överleva utan det där." Säger hon och samtliga borde förstå att hon menar motgiftet. Hon höjer pistolen.
"Eftersom det enda jag faktiskt behöver är ditt blod, inte sant? Min mor var en vampyr och tack vare henne är jag egentligen en halva. Att jag aldrig insett det!" Säger Olivia lyckligt och henns far lägger händerna över huvudet.

Kol ler överlägset och går sedan fram till Jacob då Christal kommer tillbaka.
"Doktorn är i tältet!"sade hon allvarligt och tittar på Kol med stora ögon.
"Ta Jacob, jag hjälper Olivia" sade Kol och lägger Jacob på Christals rygg innan han rätar på sig och tittar frpn olivia till Welt.