Den du minst anade [SV]

Ni är så sjukt fina, vet ni det? ♥ Jag har aldrig orkat fullfölja någonting sånthär förut. men ni gör såatt jag vill det. Att jag bara vill skriva merochmerochmer. I word är den här fanfictionen redan på evlatusensexhundra ord och nitton sidor. Ni är bäst ♥

-

Kapitel 17.
Ingenting hade längre någon betydelse. Allting som fans var min hand runt Harrys handled. Hårt. Jag vet inte hur länge jag stod så utan att röra mig. Jag tänkte inte när jag stod där. Tillslut veks sig mina knän. Jag föll. Potter fångade upp mig. Han av alla människor på denna jord också.
Han höll om mig. Jag grät inte, jag blundade inte, jag kramade inte tillbaka, jag njöt inte av hans kram så som jag brukade göra. Alla kollade på mig. Nej, alla GLODDE på mig. Efter många minuter tog Potter tag i mina överarmar och vände mitt huvud mot hans. Några få ord. Men också de orden som jag kommer minnas längst av alla ord. De orden jag tar med mig in i döden.
”Han är fortfarande din bror.”
Både mina och hans tårar började rinna sakta.
Hetta. Varma läppar. Mjuka rörelser. Våra munnar var formade precis rätt för varandra. Vi var menade för varandra. Ingen skulle någonsin kunna skilja oss åt.
En minut gick, kanske två. Våra tårar trängde sig in i kyssen och den smakade salt. När vi drog oss bort från varandra var det alldeles tyst i rummet. Vi var vänner, Harry och jag. Kompisar, firends, jag vet inte vad det heter på isländska – men det var vi också. Och vi skulle aldrig bli något annat. Men den där kyssen behövde både jag och han.
Alice Hamilton grät.
Harry Potter grät.
Ginny Weasley grät.
Ron såg… inte arg ut… bara förvånad.
Sen bröt helvetet ut.
Ginny gick fram till oss och särade Harrys och mitt grep. Sen så gav hon mig en käftsmäll så hård så jag tappade andan och var tvungen att ta stöd av McGonagalls skrivbord. Sen stod hon och skrek på Harry. Efter tio sekunder gick Ron emellan de. Tro det eller inte. Men han stod och skrek tillbaka mot sin syster. Försvarade Harry. Att hon inte skulle säga något som ändå hade börjat träffa Dean igen. Det blev tyst. Länge. Sen gick Ginny med snabba steg ut ur rummet och slog igen dörren, när hon hade gått ekade hennes närvaro fortfarande i väggarna och det ringde i öronen på mig efter allt skrik.
Harry kollade nyfiket på Ron.
”Men jag trodde…”
Ron log.
”Att jag skulle bli sur på dig för att du var kär i Alice och kysste henne när Ginny gjorde likadant själv? Fast Ginny… du vet ju hur hon är, byter kille hela tiden. Men hon ville inte säga något om hennes förhållande med Dean för HON trodde att jag skulle bli sur. Men jag kom på de.” han skrattade till. ”Och ni tror ju också att ni har lyckats hålla ert förhållande hemligt för oss, haha.”
Harrys ögon svartnade lite och han tittade menande på professor McGonagall. Hon skakade på huvudet och log.
Hermione gick fram till Harry och tog hans hand.
”Harry, tror du inte vi såg hur du tittade på Alice? Tror du inte vi såg hur du sken upp när hon kom genom dörren? Vi har alltid vetat att du älskade henne på ett speciellt sett. Det kommer du alltid att göra.”
Sen släppte hon hans hand och gick och gav mig en kram.
”Och likaså med dig, Alice. Vi känner er. Och ni behöver oss.”
Att älska människor så mycket att man glömmer saker som precis krossade ens hjärta. Ja, det är stort.
Tillslut bröt Snape av den fina tystnaden som hade fallit.
”Ja, nu när ni har redigt ut era kärleksbekymmer så kanske vi kan prata om hur vi ska gör med Elliot Hamilton och Voldemort. Men i och för sig… det kanske inte är tillräckligt viktigt för er?

mer

assså shit va bra!!!! väntar på meeera!

ÅH, ERICA! Snälla du, fortsätt att skriva. Man kan inte sluta här, vad ska hända? O_O
Erica, du skriver awesomeheltotroligttrevligtniceigtmerawesomesupermegafoxyawesomesuperjättebra o.s.v
Och...



Och så vidare...
ÄLSKAR DENNA FF! ÄR HELT BEROENDE! ♥

(%).(%)
MER!!!???

ÅÅÅÅÅÅÅÅH GUD HELVETE ERIIIIIICAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Erica Potter



Måste bara säga: I LOVE YOU!! ♥

JÄTEBRA!

Vad finns det att säga?! Detta lilla säger väl allt? Eller? ♥

DU FÅR TA DINA KONSEKVENSER NÄR DU SKRIVER SÅHÄR......