~~Hedviggs liv~~

Tack!!! Ska skriva mer snart, efter ett inlägg....

Skriv mer!

OKEJ

Förlåt, att detta kom sent...


Kapitel 66
GÅTT ÖVER?

Dagen efter vaknade jag och allting kändes perfekt, jag visste att det egentligen inte var det, men jag försökte låtsas som om allting var okej.
Jag satte på mig min Hogwarts-klädnad och borstade mitt hår lite.
Tyst satte jag på mig mina korta, vita strumpor och skor.
Mina händer fördes till håret och jag satte upp det i en tofs.
Glatt hoppade jag ner för trappan.
Jag väntade inte på Carolle eller Joanne utan fortsatte bara med samma glada humör till Stora salen.
På vägen mötte jag Harry.
-Å, hej Harry! Hälsade jag glatt.
Harry såg förvånad ut, men också glad och generad.
-Hej, Cho, svarade han.
Jag log stort mot honom och sedan gick vi ner till Stora salen tillsammans.
-Jag är ledsen med det där med, du vet...Cedric, det var det ända som behövdes för att förstöra mitt nyss så glada humör.
Rädd sprang den lilla flickan från Ravenclaw iväg.
-Ehhm, Cho? Harry försökte prata, men jag lyssnade inte för att höra resten utan sprang bara iväg till Ravenclaws bord och satte mig diskret ned.

Jag kände inte för att äta maten, jag praktiskt taget rörde den inte.
Dem vanliga tårarna kom, varför skulle det hända? Varför skulle Cedric dö?
Förargat lät jag huvudet falla till bordet.

-Hedwig? Viskade någon.
-Ja? Svarade jag surt.
Det var Joanne, hon satte sig bredvid mig och tittade obekvämt på mig.
-Hur mår du? Undrade hon och klappade mig på huvudet.
-Bra, sa jag kort och tjurigt.
Joanne suckade och verkade äta någonting.
-Hur är det fatt Hedda? Frågade Carolle muntert tills hon såg mig.
-Bra, muttrade jag.
Carolle satte sig bredvid mig.
-Kom igen, Hedwig! Lektionen börjar om en halvtimma, om du kommer nu kanske vi hinner köra ett parti trollkarls-schack, det synes tydligt att Carolle försökte pigga upp mig.
Jag suckade och tittade upp.
-Visst, svarade jag inte helt övertygad.
-Okej, vad bra! Sa Carolle och drog iväg med mig.
Jaså, allting är som vanligt. Kommer allt någonsin bli som vanligt?

Ja Cho det var en bar fråga?


Men dör inte Hedwig i den sista boken?
Och är inte Cho i VID-BEHOV-RUMMET på Hogwarts i slutet av den?

Suuuuuper bra!!!!

BRABRABRAAAAAA!!!

meeeeeer!

har redan rätt ut det där

Kapitel 67
URTRIST

Normalt vis brukar jag älska trollkarls-schack och vid varje drag hade det känts pirrigt, men nu var det jättetråkigt.
Jag bara längtade tills Carolle vann som jag försökte åstadkomma redan från början.
När hon äntligen vann reste jag mig häftigt upp och gick snabbt ut ur uppehålls-rummet.
Det var nu dags för Spådomskonst, det som jag minst var sugen på.
Carolle stod och väntade på mig vid stegen upp till klassrummet.
-Hej, Hedw....började Joanne.
-Snälla! Kalla mig Cho! Avbröt jag negativt och klättrade upp för stegen innan henne.
Surt satte jag mig på en av dem mjuka puffarna.
Lite senare kom Joanne upp, hon sa inte ett ord till mig utan satte sig bara ned på en av dem andra puffarna.
Carolle kom också upp och satte sig på den sista puffen.
-Hej, alla, hördes Trawlneys mystiska röst och hon dök som vanligt upp från ingenstans i en skugga.
-Hej, professorn, svarade Joanne artigt.
Trawlney nickade.
Först då märkte jag kristall-kulorna framför oss.
-Idag, ska vi gå igenom vårat kristall tittande, sa Professorn och med ens fick vi börja.
Jag hade väldigt svårt att se i kristall-kulor, jag såg inte ett skvatt!
Carolle däremot verkade förstå allting, även fast jag misstänkte starkt att hon ljög.
Lektionen gick långsamt, men tillslut var den slut.

Dagarna gick och den ena var tråkigare än den andra, tillslut hade det blivit kalla oktober.
Halloween-festen skulle inträffa snart och den brukade jag alltid vara spänd över, men detta år var mer annorlunda ett alla mina år på Hogwarts.
Dem allra värsta lektionerna var Professor Umbridges, hon var en sträng, elak lärare.
Och hon blev bara strängare och strängare.
Dumbledore hade varit frånvarande väldigt länge, jag och säkert många andra undrade var han var, men livet var för kort för att tänka på sådana småsaker....


Lite Litet, men ändå