Förändrad värld Lupple & Medi

Hon rodnade och hon höll boken tätt till sig.
"Du och jag..." Hon såg på honom och svalde.
"Du har bra smak."


"Så gott som mästare." Han såg på flickan och harklade sig.
"Ska jag hämta mer medicin till henne?"

Rafael log mot henne. Försökte att inte le som ett fån. "Vi kan sitta och läsa framför elden." Log han och smekte undan en hårslinga från hennes ögon. "Tackar." Log han skrattande.

"Läs nästa brev." Befallde han.

"Och kanske ha en filt om oss eller sitta mjukt?" Frågade hon och lade ett bokmärke innan hon lade ihop boken. Kurade sig ihop i hans famn och suckade.


Han sprettade upp.
"Detta är från paret La Cour." Sa han.
"Vi vill meddela att vi kommer skänka en miljon (av valuta) till kliniken till er välgörenhetsfest. Vi kommer även att närvara och vi hoppas att ni bjuder på söta små underverk."

Rafael förstod inte alls vad som hände. Hon kom frivilligt upp i hans famn. På grund av böcker? "Filt." Log han och svepte den om henne och la armarna omkring henne.


Allan lyssnade noga. Varenda liten stavelse. Han ryckte åt sig brevet kvickt och läste det själv. Söta små underverk...den meningen krånglade absolut till det för Allan. "Vad tror du de syftar på?" Undrade han leendes och pekade på meningen åt mannen.

Hon slöt ögonen och snart hade hon nickat till. Kinden mot hans bröstkorg och drog djupa andetag.

När pappret drogs ur hans änder så fick han två långa skärsår. Det ända som rörde sig var när han spände käkarna.
"Jag tror de syftar på sådana som henne herre." Han nickade mot Flora.

Rafael såg henne somna. Kände hennes varma, väldoftande kropp och visste att just nu var han lycklig. Oerhört lycklig.


Allan brydde sig inte ett dugg om dens skärsår. Det läkte. Och även om det inte gjorde det så vad brydde han sig? Han var helt uppslukad av brevet. "Du är en smart man." Log han uppmuntrande. "Självklart. Jag kanske måste hyra in några från byrån. Även om jag tycker att det är helt befängt." Sa han himlandes med ögonen. "Men alla uppskattar inte sådana som henne." Log han och smekte hennes kind. "Hm. Jag måste ordna för tillställningen. Se till att mina skyddslingar är i bästa skicket." Befallde han.

"Ni är för vänlig mästare." Mannen nickade och såg på honom och såg ner på bevet vars kanter som börjat färgat rött.
"Vems brev ska jag öppna upp näst? Ska jag ta kontakt med byrån åt er?" Han såg på Flora som hade fått en blekhet tillbaka.
"Ni har sådan bra smak."

Allan såg på honom. "Inget mer. Inte just nu. Ta hand om ditt hemska sår sedan henne och sen Jimmy." Sa han innan han reste sig upp och begav sig mot sitt kontor för att färdigställa allt kring festen.

"Självklart mästare." Han såg på sina händer där två långa sår syntes. Han lämnade rummet och tvättade dem med tvål och varmt vatten innan han satte på tunna bommulshanskar.

Allan tittade igenom planerna, ringde alla samtal han behövde och kände sig oerhört nöjd.