De utvalda

"Jag vet, men du kunde ha överlåtit en del saker till mig...Doktorn sa att det var bra med mig" mumlade han tyst. Men ibland var Eletha väldigt envis.

Eletha suckade, "Men du var också skadad, du är skadad." sa hon och suckade. "Jag vill inte vara till last, jag vill hjälpa till." sa hon nästan bedjande.

Ethan suckade också. "Men Eletha, om du försöker göra saker nu så oroar du bara mig, och jag försöker hjälpa till ännu mer, det är väl inte bra?". Han kysste henne lätt. "Snälla vila".

"Nej, det är inte bra. Du får inte anstränga dig." sa Eletha och suckade och slöt sedan ögonen och somnade snart igen.

Ethan sov inte lika snart. Han stirrade upp i taket och höll om Eletha bara. Han hoppades verkligen att hon skulle vila, även om det betydde att han fick vila med henne. Han slöt ögonen och somnade.

Eletha sov långt in på dagen och vaknade inte försen till lunchtid. Inte för att hon var så hungrig, men törstig var hon i alla fall.

Ethan vaknade en stund innan Eletha och satt nu upp och sträckte lite på sig. Han hörde hur ELetha vaknade. "Hej..." mumlade han.

"God morgon." mumlade Eletha sömnigt och slog trött upp ögonen, nyvaknad som hon var. Hon satte sig försiktigt upp och sträckte på dig.

Ethan sträckte sig efter vattenglaset på golvet. "Törstig?". Man behövde dricka mycket när man hade feber. Han räckte glaset till henen.

"Mmm, tack." sa hon och drack vattnet i giriga klunkar. hon villa ha mer och färskt kallt från brunnen, men istället för att fråga honom började hon ställa sig upp.