Förändrad värld Lupple & Medi

Hon satt tyst och såg på honom då och då. Dog filten om sig.
"Tycker du Edmond Dantès gjorde det rätta? Självklart ville han få hämd men att gå så långt?" Hon såg ner.
"Att de ville få honom ur vägen..."

"Det gör vi." Han böjde sig över henne och började kyssa henne mjukt över halsen.


Pigan hällde upp och räckte över glaset till Flora och satte sig själv. Hon var trött och behövde sova. Vem kunde byta med henne?

"Det är okej." Hon såg på sin mästare och svalde. Skulle hon våga?
"Kan du lägga din hand på min hals? Jag är så varm.."

Rafael stängde boken men behöll fingret där han var så han lätt skulle hitta tillbaka. Han såg på henne och funderade en kort stund. "Intelligent fråga." Log han och funderade lite till. "Jag förstår varför han gör som han gör, de som var lojala har lidit medan de som inte var lojala har kommit upp sig i samhället. " Började han tankfullt. "Men nej jag tycker inte att han agerade rätt. Han gjorde rätt som avslöjade dem men han hade kunnat stanna där." Sa han lugnt. "Han blev antagligen galen när han var inlåst." Avslutade han.

Aurora log stort och flämtade till. Ja.

"Gå och vila du." Sa Allan till pigan. Han hade inte riktigt förstått varför hon hade stannat. Hon var den som hade bett om det. Han såg mot Flora och log svagt. "Jag kan lägga den på din panna." Sa han och la handen över hennes panna.

"Precis min tanke. Jag har lite svårt att förstå varför han skulle göra allt. Bli den här rika mannen med de rika festerna. Han kunde völ bara blivit en helt vanlig fiskare?" Frågade hon och funderade.
"Men vem skulle då lyssna på honom. Så ja jag håller nog med dig." Sa hon tyst.

Han log och fortsatte att kyssa henne.. Smekte hennes midka och började kyssa neråt.


Pigan lämnade rummet och kvar blev Flora och Allan.
Hans hand var sval mot hennes panna och hon såg på honom.
"Tack mästare."

Han nickade sakta. "Precis. Han behövde bli lyssnad på." Sa han lugnt.

Allan log mot henne. " Vila nu." Bad han.

Hon fortsatte att läsa med ett koncentrerat uttryck i pannan och såg sedan nyfiket på honom.
"Tror du det är taget från verkligheten?"

Hon slöt ögonen och somnade snart.
En tjänare kom in och ställde sig vid Allans sida med en bunt brev.
"Dagens post mästare."

Rafael flinade lite. Vad skulle han svara? "Jag tror att många män och kvinnor har blivit galna av att vara inlåsta." Svarade han lugnt.

Allan såg på honom och nickade. "Berätta vilka det är från." Sa han lugnt.

Hon nickade och såg sedan ner.
"Men jag kan Inte förstå att det hör är din favorit. Det är min med" hon log lyckligt.

Mannen läste
"Lathan Vinther, Oliver Grey, Paret La Cour, Victor Helios och Cederic Cross"

Rafael skrattade lågt. "Jag har många favoriter. Jag kan visa dig fler." Log han.


Allan tittade upp på honom. Detta var viktig post. "Läs Vinthers brev först sedan paret La Cour." Sa han och försökte att bibehålla en lugn ton. Men hela han kände sig spänd, upprymd.

Hon nickade förtjust och började sedan läsa igen. Kröp ölite närmae honom å hon satt intill honom."Skulle vi kunna ha en brasa ikväll? så vi kan läsa tills vi somnar"

Han spretade upp breet med en vaker brevkniv med vackra ädelstenar och harklade sig.

"Kär kära vän Allan (vad är hans efternamn?) Vi kommer på er tillställning. Vo kommer ta med våra barn med deras liksinande. Detta är något i Vinther kommer se fram emot och kommer glädjas av i många år efter. Med era vänliaste hälsningar Lathan och Maria Vinther." Läste mannen och räke över brvet.

Han kände hennes närmanden och fick anstränga sig för att fortsätta läsa. Detta var ett stort framsteg. "Vi som du och jag? Eller du och Aurora?" Undrade han mjukt.

(Tror inte han har ett)

Allan såg ned på Flora och kände hur ett leende växte. Detta var mycket goda nyheter. "Är allt förberett?" Frågade han mannen och knep åt sig brevet och läste det själv. Minst fem gånger. De skulle verkligen komma.