PRS Lupple & Medi

"Men jag ville säga förlåt ändå. Jag blev så rädd. Jag läste boken och var så fast." Hon rodnade och drog täcket om sig.
"Jag ska nog sova en stund. Vakar du över mig?"

Han flinade lätt och nickade.
" Jag vet." Sa han och smekte hennes kind lätt. Kysste henne på pannan och nickade.
"Alltid." Log han och började lågt nynna för henne.

Snart hade hon somnat och hon rullade in i hans famn.

"Hur gick det med stormhatten?" Tristan såg på Gustaf och lade huvudet på sned.
"Hon hade den runt halsen men det verkade gå bra för dig." Han log mjukt.
"Tack att du försöker få henne van vid er."

Dorian slutade nynna när hon somnade hon smekte henne några gånger över håret innan han tog upp koppen och började dricka från den.

Gustaf såg på Tristan och flinade till. " Den känns. Ungefär som med kors för er men inte outhärdligt och jag fruktar den inte." Sa han lågt.
" Det är rädslan som är den största faran." Sa han lugnt och log svagt.
"Självklart. Jag vill inte att hon ska vara rädd för oss." Sa han lugnt.

"Hon måste ha på sig halsbandet dock ifall någon annan kommer som inte borde vara här."
Han tog fram lite vin.
"Får man bjuda dig på lite vin?" Han log och visade flaskan.
"Det ska tydligen vara gott." Han log och såg på sin klocka.
"Men kommer Allie få klappa er som ni utlovade?"

" Absolut. Ingen tvekan om det. " Sa han leendes. "Precis som att hon ska bära kors." Sa han lugnt och studerade vinet med ett snett leende.
" För all del." Log han och gestikulerade mot sitt glas med ett vänligt leende och skrattade tyst.
" Jag håller mitt ord." Sa han lugnt.

Han hällde upp vinet och slog sig ner. Han log mjukt och såg på de andra.
"Hur är det med er? Smakar det bra?"

Gustaf drack av vinet och log njutningsfullt- det var väldigt gott.
De andra tittade upp från sina tallrikar och nickade som svar.
Gustaf såg på Tristan.
" De är lite okoncentrerade vid måltider." Sa han som en förklaring och en ursäkt.

Han log och nickade.
"Då har jag gjort ett bra jobb antar jag. Hej Bella Simon är ni hungriga?" Han såg mot Bella och Simon och log.
"Så Gustaf hur verkade Willow ta det hela? Ur din synvinkel alltså"

Simon stannade till, log och satte sig ned.
"Väldigt." Log han och tog till sig lite mat.
Gustaf flinade och nickade. "Väldigt bra faktsiskt." Sa han leendes.