Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick till sin bil och var inte långsam med att gasa därifrån. Han suckade lågt och fuktade sina läppar, behövde hjälpa henne men han visste inte hur.

Då hon hörde honom gasa därifrån gick hon upp med klädhögen till sitt rum, tog fram sin resväska och började packa ned allt nödvändigt. Hon hade ju fortfarande en hel del hemma hos honom så hon behövde inte tömma hela sitt rum, men hon ville hålla sig sysselsatt med något så länge som möjligt så hennes tankar inte gled över åt annat håll.

Jason åkte in till stan för att ta hand om några saker, se till att de som misshandlat honom råkade riktigt illa ut innan han återvände till huset. Han gick upp till sitt rum och gäspade stort.

Efter att hon packat klart klädde hon på sig innan hon lämnade huset för att ta en kort springtur. Skulle hon behöva äta senare skulle hon känna sig bättre till mods då hon visste att hon fått tillräckligt med motion före. Den korta springturen blev inte så kort som hon tänkt och det var knappt hon hölls på benen när hon kom in genom dörren igen. Det var en väldig tur att hon var ensam hemma, skulle inte ens ha gett sig av om det hade funnits en risk att hon skulle bli påkommen.

Jason råkade somna en liten stund innan han egentligen skulle ha åkt för att hämta Leah. Han hade verkligen menat att sitta uppe, hämta henne och sedan ta en tupplur men han kunde inte riktigt hålla emot vilket resulterade i en djup sömn.

Leah tog en dusch, böt om till torra kläder och kastade in de svettiga i tvättmaskinen. Hon tog sedan ner sina väskor till hallen, hittade på små saker att göra under eftermiddagen men började bli rastlös till kvällen då Jason fortfarande inte hade dykt upp. Hon övervägde att ta en till springtur men ville inte riskera att kollapsa på vägen, så hon gick istället efter ett måttband för att ta reda på hur smal hon egentligen var kring midjan och låren.

Jason vaknade inte upp tills natten hade intagit. Han kollade på klockan och svor till, tog snabbt sin mobil för att ringa upp Leah. Han visste inte riktigt hur han skulle kunna ursäkta sig själv men han behövde bara vara säker på att hon var okej.

Då det gått en timme utan att Jason dykt upp ringde hon honom men kom till telefonsvararen istället. Hon försökte några gånger till med jämna mellanrum men fick aldrig svar. Det gjorde henne orolig: var han arg på henne? Ängsligt gick hon av och an i huset, visste inte hur hon skulle slappna av. Tillslut la hon sig halvt ner i soffan och somnade där, vaknade till då mobilen ringde.
"Jase?" svarade hon och satte sig upp, rädd över att något hade hänt.

"Hej älskling, förlåt att jag inte kom. Jag somnade, förlåt." sade han och reste sig upp. "Jag kommer nu." lade han till och gick ner till hallen. Han tog på sig sin jacka och skyndade sig ut till bilen.

”Det är mitt i natten, lika gärna kan du komma i morgon.” Hon lutade sig tillbaka i soffan, hade delvis trott att han glömt bort henne för en stund. ”Det är okej,” la hon tyst till.