De utvalda

Läkaren smörjde på mer salva på Ethans sår innan han band om igen. Han tittade sedan till Eletha. "Hennes feber har gått ner..." mumlade han. "Hon behöver också vila, ordentligt tills hon är frisk, annars blir det bara värre".

Eletha sov, hon sov som hon aldrig skulle göra något annat. Doktorn såg på Ethan, "Du kan ta henne hem, men låt henne vila. Hon får inte på villkor gå upp på minst en vecka och du borde också vila. Kanske din mor kunde hjälpa er?" sa doktorn bekymrat.

Ethan nickade sakta. Han reste sig med Simon i selen på ryggen och tog försiktigt upp ELetha i famnen. Han gick sedan ut ur huset. "Tack..." sa han tyst och började gå mot deras hem.
Han visste att Eletha nog skulle protestera sedan, men hon skulle vila.

Eletha vaknade till vid den kyliga luften som slog emot henne. Hon låg i Ethans famn, "Vad hände? Vad sa doktorn?" sa hon trött och lutade huvudet mot honom.

Ethan såg ner på Eletha och öppnade upp deras dörr. "Ditt sår var infekterat och du måste vila i en vecka minst, annars blir det värre". Han gick in och la henne i deras säng.

"Va? En vecka?" sa Eletha och stönade. Just nu orkade hon inte protestera men en vecka? Hon ville inte ligga och inte göra något i en vecka.

"Ja, en vecka" sa Ethan bestämt. "Snälla Eletha, tänk på dig själv" sa han sedan bedjande även om han inte gjort det då han varit i den sitsen. Och även om han själv kanske skulle ta det lugnt tänkte han ta hand om henne.

"Men nej, du är inte heller bra, vi har Simon. Ethan jag kan inte." sa hon förtvivlat men la sig ner i sängen som han sa, just nu var hon trött.

Ethan suckade. "Doktorn sa att det var bra med mig, jag ska bara inte överanstränga mig, men jag kan göra vanliga saker". Visserligen var det en aning osanning.
"Och jag kan be mor eller far om hjälp...Kanske Tilde?".

Eletha nickade, "Ja, fråga dem, du behöver också vila." sa hon bestämt och såg på honom.