Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Hoppas din båt sjunker ♥

Så eh, vilket håll svänger du åt?

Att vissa killar i min klass är såna jäv*a idiotiska mobbare

Till min pojkvän: Du förtjänar allt. Ditt liv har inte varit så lätt den senaste tiden, med diagnosen, skolan, och den där jäveln som mobbar dig. Jag kanske inte är lika kär som förut men det känns rätt att vara tillsammans med dig. Snälla berätta vad som är fel.. Jag bryr mig så mycket om dig och även fast jag inte är så bra på att trösta så vill jag att du ska vara glad. Jag vill vara med dig på kvällarna så att du får sova tillräckligt. Jag vill att det ska gå bra för dig i skolan så att du slipper få ångest över den. Om man jämför oss är vi sjukt olika. Jag har bra betyg, du har underkänt i flera ämnen. Du älskar rock och jag älskar dubstep. Din familj är troende, min är konstig. Men jag älskar dig jättemycket, oavsett hur olika vi är.

Till en viss idiot:
Dra åt helvete. Sluta vara så taskig hela tiden. Du är inte bäst på allt så du kan ta och sluta sjunga det högt så alla hör. Vad får dig att tro att du kan trycka ner och mobba mina kompisar? Och så är du jävligt bortskämd också.

Till M: Sluta sjunga på rasterna. Det är jättejobbigt... Jag vill inte att det ska vara stelt mellan oss men du tänker inte alltid på vad du säger och vissa kommentarer du slänger ur dig svider.

jag gillar dig, jag gillar dig så jävla mycket. Men tanken på att du faktiskt var otrogen gör mig illamående. Var det något fel på mig? Var jag för jobbig? För opopulär för dig? Ful? Skrattar för mycket? För oälskbar? Var jag helt enkelt den tråkigaste människan du mött? Jag vet fan inte.
Jag vill bara ha ett svar, och sen kan jag gå vidare med liv och du med ditt.

Du som bidrog med ägget - det här är hela beskrivningen av oss. Våran "relation". Du är inget att hylla. Du är något att fly ifrån. Fly långt långt bort och aldrig mer komma tillbaka.

Om ungefär fyra veckor är det den där jävla helvetesdagen igen. Den dagen då alla kräver att jag ska vara glad och tacksam och uppskatta dig. Dagen då de kräver att jag ska FIRA dig för att du pressade ut min skrikande form ur din kropp. Du gick två veckor över tiden med mig, vadå över tiden?! Det var alldeles för kort tid, jag ville aldrig behöva möta dig från första början. Du har förstört mitt liv i tjugofem år, du fortsätter förstöra mitt liv än idag. Det faktum att jag är 50 procent av din genetik och 50 procent av det där ryggradslösa kräket som övergav sitt yngsta barn när hen stod med en fot i Dödens rike och som lämnade mig ensam med dig trots att han var den enda som visste (för det var ju alldeles för jävla SKAMLIGT med en "dotter" som är psykiskt sjuk, well guess what, jag är inte en dotter, jag är inte heller eran, och den enda som gjorde något skamligt var NI som misshandlade mig psykiskt, fysiskt och övergav mig) och som inte ens tillät mig behålla hans jävla efternamn för det var för "fint" för att få släpas i "smutsen" och som förnekade offentligt att han hade två barn, inte bara en son... Det gör mig fysiskt illamående. Jag är erat DNA. Men ni är inte och har aldrig varit en del av mig på något sätt. Den här kroppen har ni skapat, och den har jag huggit sönder och fyllt med droger och dunkat i väggar och villigt gett andra att utnyttja, och det skäms jag inte ens för just nu. För det är ER jävla kropp, och den kan ni behålla. Ni kommer aldrig åt MIG. Att föda fram ett barn gör inte någon till föräldrar. Föräldraskap är något HELT annat.

Ni står där, ni och hela jävla världen, och har instiftat två dagar om året då jag ska FIRA er.
Det finns inget att fira.

Du är död för mig.

Hej granne!

KAN DU FÖR I FAN SLUTA HAMRA PÅ DITT JÄVLA HUS?!?!??!!? VET DU ENS VA KLOCKAN ÄR? !?! DET E FAN MITT I JÄVLA NATTEN!!++

SLUUUUTAAAAAAA!!!! DET STÖÖÖÖÖR!!!!! SLUUTAAAAA!!


MVH
En störd granne

Varför kan du inte se att JAG ÄLSKAR DIG ÖVER FKN ALLT!!!!