PRS Lupple & Medi

Hon klamrade sig fast vid Dorians famn och så in i hans ögon och drog häftigt efter andan medan hon lyssnade på hans röst.
"Varför gjorde hon så?" Hon snyftade svagt.

Tristan blev rasande och gick mot Gustav.
"Vad i hela friden sysslade hon med? Vi kom överens att inte skrämma henne."
Han såg mot taket och pekade.
"Hon är livrädd och kommer säkert inte våga vara med ikväll."

Dorian såg på henne och torkade hennes kinder sakta.
"Jag vet inte älskling. Hon tänkte sig nog inte för." Viskade han och nynnade lågt mot hennes öra.

Gustaf tittade upp på Tristan aningen omedveten om vad han sa men såg sedan upp mot taket och sedan runt omkring sig och såg ögonen från Dawn glittra i skogen och la ihop bitarna på plats.
" Dawn är ung. "Sa Gustaf och reste sig snabbt upp.
"Jag ber om ursäkt för det som skedde. Och ska tala med henne. Men hon gjorde det inte medvetet- hon är en väldigt snäll själ. Jag tror hon bara blev ivrig att komma iväg. Det luktar vampyr här och det är inte alla vana vid." Sa Gustaf allvarligt som förklaring.

Han suckade och drog handen genom håret och suckade.
"Jag ska försöka få henne att komma ikväll. Kanske det blir bäst med bara två?" Han bet sig i läppen.

Hon slöt ögonen och vaggades in i tryggheten och snart hade hon slutat att gråta.
"Tack..."

Gustaf suckade och såg upp mot taket. "Kanske är det bäst att försöka visa förvandlingen stegvis?" Sa han lågt och spände sina händer som blev till tassar innan de blev till händer igen.
" Jag måste äta Tristan. Jag ska försöka anordna de bästa varulvarna jag kan hitta." Sa han och såg på honom.

Dorian pussade hennes panna flera gånger och nynnade lågt och vaggade henne.
" Vad är det som du tycker är otäckt med dem?" Sa han lågt och såg på henne. Om de visste vad som var mest otäckt så skulle de ju kunna börja jobba med just det.

"Tack Gustaf det lättar hjärtat mer än du anar. Du ska få äta nu." Han lämnade bordet och såg på Willow som satt på taket.

"Det är hur aggressiva de är. Deras tänder som alltid syns." Hon svalde och kröp ihop.
"Hur de är närgående och försöker bita en.Sa hon och följde med i rytmen av hans vaggningar.

Gustaf nickade sakta och satte sig igen och stirrade ilsket in i skogen innan han fortsatte att äta.

Dorian sjönk ned i sittande ställning och drog med henne ned i sitt knä och fortsatte att vagga henne och höll henne närmare sin kropp och lyssnade.
De hade verkligen planterat denna idé i hennes huvud. De var inte dem som ville bita henne. Det var den sorten som hon var så förtjust i som ville bita henne.
"Willow jag vill att du verkligen hör mig nu. Varulvar biter inte människor. Dom biter oss. Varulvar är mer mänskliga än vad jag är. " Sa han allvarligt och lyfte upp hennes blick mot sina ögon.
" När varulvar jagar, så jagar de i grupp. De är inte närgående älskling. Deras stil är väldigt annorlunda. Rädslan du har för varulvar min kära är rädslan som andra människor har för såna som mig." Sa han lågt.

Hon såg på honom och svalde hårt medan hon drog honom mot sig och kysste honom med våta kinder.
"Mina mardrömmar är att vargar jagar mig." Hon såg upp på honom och lade huvudet på sned medan hon snörvlade till.
"Är de verkligen att lita på?2 Hon pekade mot tältet där Gustaf satt.
"Är de snälla?"

Han besvarade kyssen och smekte hennes kinder för att torka bort tårarna.
" Älskling, varför skulle de jaga dig? Du är människa, om de skulle äta dig så skulle de bli kannibaler. Du ser ju, det är människor nu. Deras hjärta slår precis som ditt. " Viskade han.
" De har ett humör älskling, det är sant men dessa som sitter där nere är väldigt dresserade." Flinade han i hopp om att lätta upp stämningen.
" De är snälla och de är varma. Oerhört varma. De har ju massa päls." Viskade han och såg på henne.

Hon kunde inte låta bli att fnittra och såg på honom.
"Okej isglass vi tar oss ner. Jag känner mig lugn." Hon såg upp på honom och smekte hans kind med sin ena hand.
"Jag älskar dig så mycket det måste du veta vid det här laget." Hon log öm och lade armarna om honom.

" Okej , redo att fortsätta äta din mat?" Log han och la armarna om henne.
"Och jag dig. Se massor av bevis." Viskade han och nickade mot hennes armar innan han kärleksfullt kysste henne och höll ett stadigt grepp om henne innan han hoppade ned mot marken och landade mjukt med henne.