Skriva av sig-tråden

Yvja, jag ville göra det. Men mina föräldrar skulle inte låta mig även om jag är 19... och min låtsasfarmor skulle bli jätteledsen om jag vägrade åka dit så... nej jag får stå ut.

MayoGryffindor, vi får ta o snacka någon dag♥

Nessilini, men du kommer ju hem till slut, vi får snacka då! ♥

InspiredPsycho, tack! ♥

kinshaw - Om du har möjlighet att hålla dig för dig själv (egen lägenhet eller sådär) så kan du ju kanske fixa en liten egen jul ett par dagar innan julafton som är precis som du vill ha det och bara på dina villkor. Det kan verka lite fånigt, men när jag hade en pojkvän med en jättejobbig familj som han ville att vi skulle fira med så gjorde jag så och det gjorde att allt kändes lite bättre i alla fall.

Jag mår skit. Den jag älskade igår är min fiende idag. (egentligen gjorde hon slut i fredags, men det låter bättre så)
Jag har lidit hela helgen, jag har haft de tre/fyra värsta dagarna i mitt liv och jag känner mig ensam. Det känns som om hela världen är emot mig. Jag är inte direkt arg eller sur på henne, mest ledsen, deppig och okänslosam. What to do??

Jag har även bott i tre smärtsamma år hos min mamma i skåne, hon har förnedrat mig, förnedrat min pappa, min syster och resten av min familj. Hon har förtydligat att allt jag gör är fel, hon har manipulerat alla runt om kring henne till att tycka som henne, hon lyckades även att manipulera min hjärna så att jag blev förbannad på min pappa, men efter en två-veckorsperiod hos honom och hans tjej insåg jag hur jag mådde hos mamma egentligen. Jag var arg hela tiden. Hon hade tvingat in mig på ett slitjobb; att dela ut reklam. I två distrikt. Så på lördagen (tror jag), två veckor innan jag skulle börja gymnasiet, var jag på mitt första pass. Redan då hade jag bestämt mig att jag skulle stanna hos pappa efter nästa helg. Han var ovetande. Så jag stannade till och tänkte över saker. Jag hade min plånbok och min mobil i fickorna på jeansen. Så jag avslutade det långa passet och skulle förbereda det korta; min plan var perfekt: alla tidningshögar låg inne på mitt rum. Jag smög in små böcker, spel, skivor och allmäna saker som betydde mycket för mig, sedan låtsades jag gå till det andra passet, men jag gick egentligen till Åhlens och köpte en väska där jag packade ner alla sakerna som jag gömt. (jag hade fått för mig att mamma inte skulle tillåta mig att få hem andra saker. Sedan lämnade jag vagnen i Ystads park och satte mig på tåget till Malmö där jag rignde pappa för att informera honom om allt. Han ställde upp till 100%. Inte föräns på tåget till Nässjö skickade mamma sms om vart jag var. Pappa rignde sedan till henne och förklarade allt. Mamma skickade ett sms om varför jag åkt. (Hon kan inte se sina egna fel, utan bara felet i andra)

Jag anlände till Nässjö och sökte till en ny skola, kom in och levde lycklig i alla mina dar. Tills nu då jag har blivit en ensamstående icke-pappa.

Tack, men är du helt säker, jag var nämligen lite elak mot mig själv idag...

TAckar...
(men jag känner mig fortfarande lite osäker...)

Valmo: det går att lita på dig, tro mig ♥
och var inte elak mot dig själv :c

Nu blir man gladare...^

hittade lyrics till en låt som stämmer bra in på mig just nu .

when things are getting too attached i need an escape
i'm seeing stars and there is nothing more that i hate, baby.
there's something that i got to say;
it's disgusting
how i love you
i can't take it
i should hate you
'cause your messin' up my name
gotta walk my talk my fame
but i just want to touch your face
it's disgusting.
________________

och åh, just det.
jag har inga tjejkompisar som är lätta att prata med.
de bara freakar ut.
jag gillar faktiskt killar bättre då, de är lättare att prata med;$
är det fel ?

Valmo: Jag lovar och svär på de heliga Harry potter böckerna att du går att lita på.
Var inte elak mot dig själv. Lova mig det!

ok, men jag förde bara lite för mycket oväsen och förstörde nästan min favoritklocka...

Inte bra.