De utvalda

"Jag får ta med honom i selen". Ethan gick snabbt tillbaka till köket bara för att snabbt titta fram Simon. Pojken åt fortfarande och knappt någon gröt alls låg på golvet.
Han gick tillbaka till Eletha. "Försök klä på dig så ska du få lite mat". Han drog på sig resten av sina kläder.

"Jag vill inte ha mat." sa hon men sträckte sig efter sina byxor och darrande drog hon på sig dem och skjortan. Hon frös, fast hon var kokhet och slöt ögonen, helst ville hon sova igen i den sköna varma sängen.

"Okej, men vatten måste du dricka!" sa Ethan och gick ännu en gång in till köket. Han plockade undan efter Simon och satte ner pojken på golvet efter att ha klätt på honom.
Han tog sedan ett glas och fyllde med vatten och gick med till ELetha.

Eletha suckade men gjorde som han sa, det svala vattnet svalkade hennes annars brännheta hud. Hon slöt åter ögonen men håll sig uppe trots att hon ville sova igen.

"Vi går så snabbt som möjligt till doktorn". Han tänkte bara binda om hennes sår först. Han tog burken med salva och nytt bandage och satte sig framför henne. "Det här kanske svider lite..." mumlade han innan han försiktigt smörjde på.

Eletha kved och värjde sig lätt, vilket var ett tecken på att något inte var bra, hon brukade aldrig klaga eller visa smärta.
"Du då." sa Eletha som tyckte han var viktigare nu.

Ethan såg oroligt på henne men var ju tvungen att fortsätta. Han tog upp bandaget då hon frågade. "Jag tar mig sedan, du mår sämre". Han band försiktigt om hennes ansikte innan han reste sig. "Jag ska bara hämta Simon".

Eletha nickar och kommer upp på fötter, darrande hon var tvungen att gå och sakta tar hon sig till dörren och lutar sig mot väggen.

Ethan lyckades hitta Simon och satte på sig selen och satte honom i den. Han gick till ytterdörren och fann Eletha.
"Ska jag hjälpa dig?" frågade han oroligt och la en arm om hennes axlar och öppnade dörren.

Eletha nickade och lutade sig lätt mot honom för att orka ta sig fram. Hon var glad att han ordnat allt då hon alls inte hade ork till det.