PRS Lupple & Medi

"Ja bara det inte sabbar de som hon gjorde." Hon ställde ut brickan och såg på honom. Hon behövde gå in igen och hämta någon till.
"Sen kan vi ha det mysigt." Hon log och lyfte upp en bricka med såser och vände sig om.
"Så det ser bra ut. Jag är vrålhungrig." Hon skrattade och satte ner den sista brickan och tog en tallrik och började lasta upp mat och såg på maten och sen kastade hon en blick över axeln.

" Då får du tänka ut ett motiv älskling." Log han och studerade henne när hon satte sig ned och blev genast medveten om att hon nu för första gången sen hon kom hit skulle ha andra att äta tillsammans med.
Vilket bara var positivt för hennes del men ändå.
Han såg sig omkring och såg sedan på henne.
" Vargarna vill också äta. De kommer hit som människor." Sa han och smekte henne lätt över håret och det började komma folk från många olika riktningar i skogen mot maten och började ta till sig.
Även Simon klev fram och började ta till sig mat.

"Okej." Hon såg på honom och svalde lit mat och sträckte sig efter lite majs och började att äta mer.
"Det är så gott....." Hon slöt njutningsfullt ögonen och kände Bella sätta sig intill henne och hon såg upp på Dorian.
"Äslkling..." Hon log stort mot honom.

Dorian såg sig omkring på alla och kände sig nästan lite hotad.
Han slöt ögonen och försökte finna Willow för att enbart kunna fokusera på henne och så pratade hon.
Han tittade upp och klev fram till henne och log brett.
"Japp? " Sa han och satte sig på huk vid hennes stol.

"Vad tänker du på?" Frågade hon och svalde lite av drycken hon hade och lade huvudet på sned. Såg sen mot vargarna som satt ner och svalde hårt.
"Hej." Hon såg rädd ut och kände hjärtat slå fort och svalde hårt.

"Att vi vampyrer är lite underrepresenterade här." Sa han och flinade lite. Hörde hennes hjärta och la sin hand över det och pussade hennes panna.
" De är inte dina fiender. " Sa Dorian och följde hennes blick.
Det var en ung tjej som satt närmast och hon vände blicken mot henne och log stelt men slutade le när hon såg Dorian.
Hon svalde hårt och kramade hårdare om sin kniv.
"Hej där. Du fruktar fel monster." Sa hon torrt innan hon vände tillbaka blicken till sin mat och fortsatte att äta.

Hon lutade sig mot Dorian och vred på huvudet och skakade på huvudet.
"Nej det gör jag inte." Viskade hon och såg på honom.
"Jag älskar honom och hela hans familj." Hon plockade åt sig mer mat och verkade inte kunna lugna ner sig.
"Dorian?"

Tjejen skrattade till och skakade på huvudet.
" Du är oerhört konstig. Du är okej med vampyrer och häxor vilket kan göra mer skada i ditt sinne än oss som bara är farliga fysiskt. Ett brutet ben läker, ett brutet sinne- lycka till." Sa hon och åt upp det sista och reste sig upp och tog ett språng bort från bordet och i språnget bytte hon skepnad och försvann snabbt in i skogen.
Dorian studerade henne noga när hon försvann och skakade på huvudet. Hon var allt annat än munter.
"Ja Willow?" Sa Dorian och såg på sin älskling och stolen som tjejen suttit på blev väldigt snabbt tagen av Gustaf.

Hon s till när kvinnan blivit varg igen och tryckte sig mot Dorian och ramlade av stolen.
"Jag vill inte vara här...." Hon reste sig och torkade av händerna på kläderna och klamrade sig fast mot Dorian och skakade.
"Jag..." Hon såg upp med stora rädda ögon.

Han reagerade på nån sekund när hon föll av stolen och fångade upp henne och drog in henne i sin famn.
"Andas." Sa han och tog ett ordentligt grepp om henne innan han hoppade upp med henne på taket och vände henne bort så hon inte kunde se vargarna.
" De kommer inte skada dig." Sa han och höll henne tätt intill sig.