Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Jag vet inte Mona...har du inte märkt? Först blir vi lyckliga och är tillsammans och sedan tar någon dig från mig och jag dödar någon och du skadas och sedan blir vi lyckliga och sedan börjar det om!"

Mona suckade tungt. "Det låter ganska sant faktiskt...". Hon begravde ansiktet mot hans nacke. "Jag vill vara lycklig hela tiden, jag vill vara med dig och Erin" mumlade hon.

"Jag med...varför blir det alltid så?"

"Jag vet inte Niel" mumlade Mona och kysste hans nacke lätt. "Men det kanske är slut nu? Vi kan vara lyckliga igen, inget ska förstöra det".

"Kanske det.."
Niel trodde inte det.

Mona log. "Det kommer bli det!" sa hon övertygat innan hon fortsatte kyssa hans nacke och hals.

Niel knep ihop läpparna och hoppades att Mona hade rätt. Han kramade henne försiktigt.

Mona fortsatte kyssa honom, ömmare och ivrigare. "Jag har saknat dig, jag trodde ett tag att du aldrig skulle komma tillbaka" mumlade hon.

Niel såg bekymrat på Mona. "Jag skulle aldrig lämna dig!" sa han. Han strök henne över kinden.

"Jag vet" mumlade Mona och slutade kyssa honom då hon inte fick något gensvar. "Och jag lämnar aldrig dig".