In the dark PRS Vidomina & Medi

"Då kan vi ta den sista." Juniv log och harklade sig. "Det är då dags för Amo De Chello". Han sänkte rullen och såg mot dörren. Alice satte sig upp och drog handen genom håret.

I dörröppningen visade sig en man, muskulös med bara armar, klädd i kläder som skvallrade att han var bland de fattigare. Det var trasigt och billigt tyg. Inte från butiken, men egensytt. "Ers höghet.", sa Amo och bugade så att den bruna luggen föll i ansiktet på honom. Han borstade bort luggen och såg koncentrerat på Alice. Han verkade bestämd. Som om han tänkt ut situationen tidigare, planerat för den här stunden.
"Jag har kommit för att fråga om din välsignelse att jag lämnat ditt rike för grannlandets rike. De behöver förstärkning där, då deras rike är i hot av krig. Jag är van krigare och har tränats sedan barnsben. Det skulle vara en ära. Men jag är lojal min prästinna och ledare. Har jag din välsignelse, ers höghet?"

Hon förde sin solfjäder mot ansiktet och lyssnade. Nickade.
"Ni har min välsignelse att kriga för fred. Ni gör detta även för att inte låta kriget komma närmare mitt rike." Hon nickade.
"När ni kommer tillbaka ska jag belöna er om ni vunnit kriget." Hon log.
"Se till att inte dö så gör det mig som lyckligast."

Amo bugade igen så djupt så att det mörka håret hängde över hans panna. Han borstade bort det. "Jag ska inte göra dig besviken, min prästinna. Jag återvänder tillbaka till dig. Vi ska vinna det här.", sa han. Adela gav tecken till vakterna att eskortera honom därifrån och sista besöket var sedan över.
"Det är över nu. Det är bäst att du gör dig ordning för middagen, Alice.", sa Adela och såg mot henne.

Alice log och reste sig.
"Så hur gick det tyckte ni?" Hon såg mot dem och Juniv nickade gillande.
"Det gick utmärkt. Du gjorde som du skulle." Han log och såg på Adela.
"Eller hur?"

"Det var bra, Alice. Du är god mot ditt folk.", sa Adela och log smått åt hennes håll. Hon placerade en hand på hennes axel.
Då visade sig Rion i dörröppningen igen. "Alice. Jag såg att den sista besökaren gick. Gick det bra?" Han steg in och gick fram till Alice. "Jag pratade med Leo. Han hälsar." Rion log mot henne. "Är du klar för middagen? Jag hjälper dig dit.", sa han.

Hon log och såg mot Rion.
"Ja det gick bra." Hon tog hans arm och lutade sig mot honom.
"Det är lite segt att gå så var försiktig med mg." Viskade hon och slöt ögonen.

"De är jag alltid.", viskade han som svar och hjälpte henne upp på fötter så att hon kunde luta sig mot honom. "Den här vägen då."
Adela gav tecken till vakterna att återgå till sina poster i korridoren. De hade ingen nytta att vakta därinne mer, inte när Alice inte var där. Adela greppade tag i sitt kjoltyg och gick efter vakterna för att följa efter Rion och Alice mot matsalen. Hon var själv hungrig och skulle fortsätta skriva inbjudningarna sedan. De som tog så tid att skriva. Och energi. Det gladde henne dock att balen närmade sig. De alla hade anledning att fira.

Hon nickade och såg sedan mot Rion.
"Jag vill att du sitter vid min sida. Om det inte är för mycket begärt att skära upp min mat och kanske hälla upp vin till mig." Hon såg oroad ut.
"Säg inget..." Juniv vände sig om.
"Om ni är så dålig ers höghet så ska ni till er kammare. Vi vill inte att ni dör från oss-" Han log mjukt.

Rion nickade. "Jag hjälper dig.", försäkrade han och ledde Alice in i matsalen. Där var det dukat vackert med mat, ljus, dryck och värme. Det var välkomnande.
Rion ledde Alice till kortsidan av bordet och hjälpte henne att slå sig ner innan rådet slagit sig ner de med. Han satte sig på långsidan, bredvid henne, och sträckte sig efter drycken och maten för att hjälpa henne så som han hade lovat. "Vad vill du smaka av? Jag kan servera dig.", sa han och log åt hennes håll.