PRS Lupple & Medi

Hon såg på meningen och smekt bokstäverna och såg på honom.
"Det ser så vackert ut att tala. Kan du säga hur det sägs?" Hon blickade upp på honom och log mjukt.
"Sen vill jag att du sjunger för mig i natt."

Dorian skrattade lågt och såg på henne, och var sedan tyst en stund och funderade ett tag innan han uttalade det.
Det var väldigt vackert uttal.
Han flinade sedan och såg på henne.
"Så säger man." Sa han och smekte hennes kind och nickade.
"Det kan jag." Log han ärligt.

Hon lyssnade och sa eftr och satte sig upp och placerade sina händer mot hans kinder och kysste honom ömt.
"Jag ska bara in p toaletten. Jag kommer snart." Hon reste sig upp och sprang in. Bella log och såg på Dorian.
"Du känns lugnare. kan det vara så?"

Han besvarade kyssen och följde henne sedan med blicken när hon sprang in.
Han bet sig lte i läppen och övervägde att följa efter men så talade Bella med honom och han vände dit blicken.
"Så länge jag har henne i mina armar är jag lugn." Sa han tyst. Det kändes som ett säkert ställe att ha henne, då visste han precis vart hon befann sig.
Men självklart var han lugnare överlag. Det kändes tryggt att hon hade olika skydd nu. Det kändes bättre.

"Va bra att vi kunde hjälpa henne och er." Hon såg på Simon och tog sig för magen.
"Usch jag är hungrig." Hon såg på Simon och petade på honom.
"Är inte du hungrig?"

Dorian flinade lätt till och såg sig omkring.
"Tristan skulle ställa ut mat för våra andra gäster, det borde vara klart snart. " Sa han leendes.
Simon öppnade ena ögat och såg på Bella.
"Jag skulle kunna äta." Sa han och satte sig sakta upp och reste sig sedan upp så han kom upp på fötterna.

Willow kom ut med en bricka och såg på dem.
"Tristan sa att jag skulle hjälpa att ta ut maten." Hon såg på honom och började gå mot bordet och ställde ner brickan.
"Dorian kan du komma?"

Dorian reste sig upp och gick mot Willow och log brett.
" Vill du ha hjälp?" Sa han leendes och såg in mot köket genom fönstret. Det var ganska mycket mat.

"Ja tack." Willow såg över axeln och suckade.
"Måste du gå genom fönstret? Det känns fånigt." Hon log och vände sig o och gick tillbaka genom köksdörren och hämtade mera mat.
"Ska du fortsätta att måla mina ben?" Hon sneglade på Dorian.

Han skrattade lågt och skakade på huvudet.
"Jag tänkte inte gå in igenom fönstret. " Flinade han och rörde sig snabbt genom köksdörren och tog med sig två brickor ut, ställde ned dem och tänkte gå in igen men stannade till vid hennes ord.
Han flinade lätt.
"Vill du det? Jag kan måla nått motiv om du vill." Log han och gick in genom dörrarna igen och hämtade ut mer mat.