prs yehet & kkaebsong

"Jamen jag vet, dock är det helt annorlunda från att gå naken ute i regnet än där vi är själva, hemma." Påpekar Joshua och putar med läpparna. "Nej, jag klagar inte nu heller.. Men du gjorde dig själv sjuk den här gången." Artonåringen gömmer ansiktet hos Zihaos tröja, pillar försiktigt med tyget. "Förlåt, att du skickar mig i ansiktet brukar ju hjälpa." Säger han med ett leende och lämnar en liten kyss på Zihaos hals. "Blev du nöjd med kläderna?"

Zihao borrade ner ansiktet hos Joshua och snörvlade till. Den där förkylningen verkade tränga sig på väldigt snabbt.
”Jag vet” mumlade han och rös till, försökte få tänderna att sluta slå i varandra. ”Men jag var tvungen att prata med dig och inte bara stryka omkring, utan att kunna få fram det jag ville ha sagt”, förklarade nittonåringen med rynkade ögonbryn. Sedan sneglade han ner på kläderna och drog lite på munnen. ”Jodå, de är vädligt sköna..gillar garnet de använder i sina kläder och att allt är producerat här i England.”

"Jag säger de än en gång, de använder inte något annat tyg eller garn i sina kläder än vanliga affärer. Det är.märket som gör dem dyra.. fast närproducerade kläder är alltid bra, så att man inte köper från affärer som använder barnarbete i Bangladesh eller något." Påpekar Joshua och rycker lätt på axlarna. " Men tygerna kan du hitta i alla kläder, finns inga magiska garn med namnet Gucci direkt." Med en liten gäspning tar han några klunkar av teet innan han lägger sig ner igen. "Du får ta Alvedon eller något."

”Tror ändå inte att kläder med äkta fårull kan vara speciellt superbilliga”, påpekade Zihao och ryckte lite på axlarna. ”Det beror ju ändå på vilka material vi talar om”, fortsatte han och knäppte till Joshua i pannan. ”Men vi släpper det nu..tror inte att det hjälper att ta en alvedon. Det här teet gör underverk.” Med ett blekt leende på läpparna virade han händerna om den varma keramiken igen och tog några små klunkar. Te var verkligen bra för allt, någonting han fått lära sig under hela sin uppväxt. ”Ver du om Weimin fortfarande är här?”

Med rynkade ögonbryn sätter sig Joshua än en gång. Nej fårull har han aldrig gillat. För det är får.
"Nej, men fårull behöver inte kosta åttahundra spänn, det är ändå vidrigt att ha äkta skinn eller ull av djur på sig. Vet du hur de tagit det? De sliter av ullen på fåren för att få det färskt, de tar inte död på dem, utan låter dem lida bara för att göra dyra kläder. Att betala för den galenskapen är lika dumt, i mina ögon. Kanske kläder på vardagliga affärer inte är gjorda på riktig ull, men de kan vara lika bekväma, om inte mer. De kläderna kanske är superbilliga för dig, men de kan vara precis lika bra." Ja, kanske Joshua går överstyr, men vad ska han göra om det är ett ämne han brinner så mycket för? Nej hela klädesbranschen är bullshit, att man ska betala så mycket för en tröja eller två är helt sjukt. "Gå och kolla du.. jag har inte sett honom än."

Med rynkade ögonbryn skakade Zihao på huvudet och satte sig lite mer rakryggat i soffan.
”Vissa kanske gör det, men det här är ull som de har tagit när de rakar fåren. Det växer ju tillbaka. Jag menar, rent tekniskt sett skulle du kunna raka av all min päls och spinna garn av det. Skulle aldrig handla någonting som är involverat med djurplågeri, Joshua”, försäkrade nittonåringen och gjorde en grimas. Nej, han om någon stod inte för våld mot försvarslösa djur av olika slag. Absolut inte, vilket han aldrig skulle göra. Men det betydde inte att allting han hade på sig var helt fritt från till exempel ull, som tagits utan något som helst plågeri eller död. ”Orkar inte resa på mig, håller faktiskt på att gå under om du inte redan har märkt det”, fortsatte han därefter tjurigt och drack upp det sista av teet.

"Fast du vet att alla affärer jobbar på det sättet? För att få bättre päls sliter de av den, den blir inte lika fin och hel om man rakar den, därför använder de det. Klädesmärken använder det absolut, det är nästintill bara ren fakta Zihao. "Tro det eller ej, men klädesaffärer är inte felfria. Och att ta ett fårs ukk överhuvudtaget är bara omoraliskt, ja låt de frysa ihjäl så kan göra kläder av det, vilken fantastisk ide." Säger han ironiskt, känner hur hela huden börjar klia. "Selar ingen roll om de får ny päls, det är deras. Zihao, jag har ingenting emot märkeskläder, men faktumet att du tror att märkeskläder är bättre än alla andra, bättre tyg, använder sig inte av djurplågeri, så ljuger du bara för dig själv. " Det finns annan ull, på andra affärer som de inte tagit av något djur. Men kanske ni inte bryr er om fejkull utan vill ha på er djurs päls, stjäla deras. Kanske du tycker att jag är helt korkad och går för långt, gör det du."

”Joshua, lägg ner”, utbrast Zihao och sakade på huvudet. ”Vissa får mår till och med dåligt av att inte bli rakade, då pälsen blir alldeles packad och tung för dem. Ull används ju i hur många typer av garn som helst och när det används i garn spelar det ingen jävla roll om pälsen är avrakad eller inte. Tvivlar på att de vill ha hud i sina produkter som är stickade”, sade han tvärt och lade armarna i kors. ”Det här har vi helt enkelt delade meningar om. Och den här tröjan, och alla andra tröjor vi handlade idag, är stickade. Vissa har ull i sig och andra inte.” Med världens mest tvära blick kom han upp på darrande ben och flyttade sig till fåtöljen på motsatt sida av rummet, som den ungjävel han var. Men nu var han irriterad och bitter på samma gång, så det var lika bra att skapa lite avstånd mellan dem.

Joshua stirrar på den äldre, nej han vet uppenbart inte vad han pratar om nu.
"Nej, det spelar ingen roll om den är avrakad, men om du tror att folk faktiskt gör så i klädindustrin har du väldigt fel Zihao. Folk i vardagliga affärer använder riktig ull också, det är faktumet att du tror att alla kmärkeskläder är bättre, när de är gjorda av samma slags ull, det är märket som gör dem dyra, tro det eller ej. Men om du inte vill tro på det, visst." Nej, Joshua gillar inte att den andre svär åt honom. "Det är bortskämd att tänka så och nej, jag tycker inte om det. Om du gillar kläderna, toppen. Men att tro att de är värda den summan du lägger på dem, och att lite mindre dyra kläder inte kan vara gjorda på ull, är helt dumdristigt." Joshua ställer sig och tar sin tekopp när den andre flyttar på sig, om nu inte Zihao vill vara nära honom, så ska han få det. Så artonåringen vänder på klacken och går istället ut i köket.

Bara faktumet att de bråkade om någonting så fånigt som kläder, någonting som Zihao inte ens hade något större intresse i, fick honom att vilja skratta och gråta på samma gång. Det var så dumt att det inte var sant. Självfallet hade den andre rätt, det var märket som kostade pengar och ingenting annat. Men han var uppväxt på det sättet och det var nästan omöjligt att bryta de gamla vanorna som var inrotade i hjärnan på nittonåringen. I ett kort tag satt han och blängde ut genom ett av fönstren, betraktade buttert regnet som smattrade mot glasrutorna. Dumma Zihao, allt var hans fel som vanligt. Han gömde ansiktet i händerna och kvävde en suck för att sedan vända blicken bort mot köket. Det var ingen idé att dra ut på saken, han var tvungen att be om ursäkt förr eller senare ändå. Aningen vinglig på benen, tassade den äldre in i köket.
”Förlåt”, muttrade han, utan att höja blicken från golvet. ”Det är så jag är uppfostrad, vare sig set är rätt eller fel.”