Prs mellan en skorpa och ett lingon

Den elaka versionen av Angel såg på Mila och började skratta. Han gick lite närmare henne, tog Akachis hand och spottade Mila rakt i ansiktet. Han skrattade ännu mer.
"Du ska alltid vara där och förstöra, eller hur?", sa han argt "så jobbig, så irriterande. Vet du hur jävla drygt det blir att lyssna på allt ditt tjat dag in och dag ut?", Angel såg Mila i ögonen "'Angel mina föräldrar är så taskiga' 'angel du är den enda som förstår' 'angel jag älskar dig'" han härmade Milas röst, och Akichi började skratta "'angel jag älskar dig' 'Angel jag älskar dig' 'jag älskar dig' 'jag älskar dig'" Angel skrattade mer nu "jag älskar inte dig, Mila", sa han med ett elakt flin

Mila såg på honom och bet sig hårt i läppen.
"Jävligt moget att säga allt det där i en dröm.." muttrade hon lite. Det hade trots allt varit hon som kommit hem till honom och försökt hjälpa honom efter det som hänt Teddie.

Angel skrattade igen
"Spelar det någon roll?", sa han "det var inte som om jag hade ett annat tillfälle?", han fnös och tittade på Akachi. Hens vingar var ute och Angel drog sina fingrar genom dem
"Du vet", började han och tittade på henne "du är den enda jag vet som lyckats förvandla något såhär fint, till något fult", han nickade mot hennes vingar och flinade lite igen.

Den riktige angel såg på sig själv och det kändes som om han skulle spy. Hur kunde han säga så? Till Mila? Han slog på den osynliga barriären igen, skrek hennes namn. Som alla andra gånger så hörde hon det inte. Angel ville bara vakna, få det att sluta

Mila såg på Akachis vingar och sedan på Angel. Hon hade inte direkt förväntat sig att Angel skulle säga något sånt. Varför skulle han ha vart tillsammans med henne i såna fall? I vilket fall som helst svarade hon inte, vad fan skulle man svara på det?

"Kan du gå nu?", snäste den elake Angel "så vi får vara ifred?"

Mila svalde lite och nickade. Hon hade ändå ingen lust att stanna kvar. Hon nöp sig själv lite i armen, vanligtvis brukade det inte alls fungera, men nu gjorde det det. När hon vaknade upp så såg hon en sovande Angel bredvid sig. Hon kände gråten i halsen och skyndade sig snabbt upp, hon ville absolut inte vara kvar när han vaknade.

Angel såg hur Mila försvann, och han försökte vakna också. Tillslut så gjorde han det
"Mila!", nästan skrek han när han såg att hon var påväg ut. Men det var inget elat skrik, det var ett plågat skrik "Mila vänta!"

Mila drog lite i sina tröjärmar så att de skulle täcka hennes händer. Planen till att sticka innan han vakna var förstörd.
"Varför då?" muttrade hon med gråten i halsen. "Du gjorde det rätt klart för mig att jag inte skulle vänta"

Angel knep ihop ögonen och sträckte fram sina blåslagna händer
"Det var inte jag..", sa han "jag skulle aldrig säga så till dig, Mila"

"Jag är rätt säker på att det var du.." svarade Mila men svag röst och såg på hans händer.