De utvalda

Ethan kysste lätt hennes panna. "Om du fryser såhär imorgon får du ta det lugnt...". Han fick syn på såret över hennes ansikte. "Juste...Jag kan binda om såret om dig" mumlade han och satte sig långsamt upp.

Eletha skakade på huvudet och drog honom tillbaka. "Nej, inte nu strunta i det." sa hon då det blev än mer kallare då han lämnade hennes sida och hon började åter frysa.

"Okej...". Ethan var väldigt lätt att övertala då han var så trött. Han gäspade stort till och la armarna om honom igen. "Men i morgon måste vi göra det...".

"Visst, dig med." mumlar Eletha oh kryper nära honom för att åter bli varm igen. Hon gäspade och slöt ögonen.

Ethan nickade sakta och blundade. "Godnatt...". Han somnade strax, lika lugnt och tyst som Simon i sin vagga.

Eletha somnade inte med en gång, hon frös så. Men tillsist hade hon fått upp värmen och somnade tungt.

Ethan drog henne närmare sig i sömnen, och han höll henne fortfarande så då solen steg upp och Simon började gnälla i sin vagga efter mat och uppmärksamhet.
Ethan satte sig halvvaket upp och såg mot Simon. "Hur är det?".

Eletha vände sig om om och mumlade något ohörbart, febern hade åter blossat upp igen och hon orkade inte ens bry sig om sin sons gnäll.

Ethan ställde sig upp och plockade upp sin son i famnen. "Såja" mumlade han och studerade sedan Eletha. Hon såg inte ut att må bra...
"Kom...vi äter lite frukost och låter mamma vila". Han bar honom till köket.

Eletha drog till sig Ethans filtar för att bli varmare hon märkte att Ethan var iväg med Simon och var glad för det då hon helt enkelt inte orkade.