PRS Lupple & Medi

Maria log ömt mot sin man och nickade. Hon såg sedan på Halo och sedan sin man. Skulle hon säga att detta vara något bus eller teater?
"Älskade... känner du inte igen miss Halo?"

Lathan vände bort blicken från Maria och studerade Halo noga. La huvudet lite på snedden och hummade lite frustrerat. " Hon kom igår Maria. Hon är vår gäst. " Sa han samlat mot sin fru och log.

Maria log sorgset och skakade på huvudet.
"Halo älskade du.. hjälp din pappa..." Sa hon och tog hans händer.
"Halo är vår dotter...." Viskade hon ömt.

Lathan såg på Maria med tvekande blick och harklade sig lätt. " Ni behöver lämna nu. Jag har annat att göra. " Sa han samlat. Som sitt gamla jag och gick och öppnade dörren åt dem som ledde ut.

Maria såg på sin make och suckade.
"Älskade.... Jag tror Halo behöver tala med dig om en sak. Låter du henne stanna?" Frågade hon mjukt.

Lathan såg på Maria och svalde hårt. " Nej jag tror inte det. " Sa han och såg skeptiskt på dem allihop.

"Pappa...." Sa hon lågt och suckade men reste sig.
"Förlåt jag..." Hon försvann sedan ut och Tristan följde efter.

Dörren stängdes när de lämnat rummet och Lathan sjönk ned på sin stol och studerade handskarna och försökte få minnena att stämma överens.

Maria som var kvar gick fram och smekte hans axel.
"Min älskade.... De försökte bara hjälpa... Kanske inte bästa sättet men du verkade så glad.."

Lathan såg på henne med en trött blick. " Jag kan inte minnas allt Maria. Jag har bitar av ett pussel men så många bitar fattas. " Sa han sorgset.