PRS Lupple & Medi

"Arg?" Hon såg nu oroad ut och svalde.
"Vad kan jag göra?" Frågade hon och Tristan såg bort.
"Inget. Det finns inget botemedel som vi känner till."

" Pappa tror att tid är det enda vi kan ge. Tid och tålamod. " Viskade hon ärligt.

"Och jag får säkert hjälpa med att hela. Det är det vi gör." Hon såg upp när en vagn kom in och hon log.
"Så gott det luktar. Det är väl fruktte?" Kvinnan som kom nickade.
"Helt rätt. Det är något Vinthers är bäst på."

Allie log ömt mot kvinnan. " Underbart te. " Berömde hon varmt. Fast hon mest tyckte det luktade kemiskt.

Kvinnan gick och Halo såg på dem.
"Det smakar väl inget för er? Men ni låtsas väl?" Tristan nickade.
"Luktar nästan inget, ingen smak men som sagt. Det är för att verka männsklig."

Allie log mjukt. " Jag tycker det luktar fel. Men jag måste dricka detta. För det är vad människor gör. " Sa hon roat.

"Luktar kemiskt?" Tristan såg på henne och lade huvudet på sned.
"Har du berättat för din pappa om detta?" Frågade han tyst.

Allie såg på honom med en samlad blick. " Tristan. Pappa kommer inte bry sig om jag känner dofter som du inte känner. " Muttrade hon stilla.

"Det kommer han visst. Detta är inte normalt." Sa han och smekte hennes kind.
"Lova mig att prata med honom."

Allie såg på honom och nickade sakta. " Okej. Jag ska prata med honom. " Sa hon ömt.