PRS Lupple & Medi

Hon skrattade och såg på honom och höll ut andra armen så hennes tröja föll ner och hon satt och såg på honom
"Du blev för ivrig tror jag." Hon log och höll ut armarna.
"Jag kan inte röra armarna för de blir förstörda då." Hon kände Bella känna på hennes rygg.
"Ryggen är klar. Men låt den sitta kvar en stund för maximal effekt."

Han la snabbt rätt hennes tröja igen och såg på henne och skrattade lågt.
" Jag ivrig? Det står att jag älskar dig på alla språk jag kan. " Viskade han och studerade orden. Hade han missat nått språk?
"Och mitt namn, har du några andra förslag på vad jag kan skriva?" Viskade han flinande. Detta var hur kul som helst.

"Jag är rätt fullklottrad på mina armar nu." Hon studerade sina armarn och såg på honom.
"Så nu får jag sitta här tills det har torkat och sen kan jag skölja av det." Hon log mjukt och gäspade.
"Skulle vara skönt att sova ute här på dagen. Så jag får värme." Hon gäspade igen och såg på Alexander.
"Ser det bra ut?"

Han suckade och la ned det han höll i och studerade hennes armar.
"Men jag skrev litet, jag borde kanske begränsat språken." Viskade han och såg på henne.
Han hade blivit ivrig. För ivrig.
"Förlåt." Mumlade han och såg på sin älskling.
Alexander som stått i djupa tankar vände blicken mot Willow när hon talade och log. Studerade det som stod på hennes armar och skrattade lågt.
" Du behöver inte tvivla på hans känslor för dig i alla fall." Sa Alexander och nickade sedan.
"Ser bra ut." Log han lugnande.

"Jag märker det." Hon såg på honom och såg sen upp mot solen.
"Det är så skönt väder. Jag skulle lätt somna här." Hon satt kvar en stund och fick klartecken efter några minuter av Bella som hjälpte henne upp.
"Vi ska tvätta av skalet så kommer vi snart." Hon lede in Willow i huset.
Efter tio minuter kom hon ut igen med en ttröja och en kjol. Märkena var nu som mörkare fläckar mot hennes hud och över hela hennes armar stod det jag älskar dig.
"Så klar." Bella log och visade.
"Så det som blev jättemörkt är en del av hennan. Det är som en skorpa. Den fixar huden under. Henna färgar av sig på huden och skorpan ramlar sedan av och färgar huden."

Dorian drack upp blodet under tiden hon var borta och log när hon kom tillbaka.
Han lyssnade på Bella och nickade som svar på det hon förklarade.
Studerade Willow och log större.
"Det ser fint ut." Sa han och höll ut sina armar mot henne. Han ville hålla om henne men tänkte inte tvinga sig på henne.

Simon kom kort därefter tillbaka och såg betydligt mer utmattad ut och la sig i gräset och studerade Willow och log.
"Toppen. Vi har gjort det vi kan för tillfället." Sa han innan han slöt ögonen.

Hon satte sig med ryggen mot honom och lutade sig tillbaka och såg på Simon som kom tillbaka och log.
"Tack så mycket. Det var rätt skönt att komma ur hängmattan." Hon log och såg på sina händer och såg sedan upp.
"Hur länge håller dem?"
Belle log mjuk.
"2 till 3 veckor ungefär." Hon satte sig och tog hennes hand och studerade sitt värk.
"Ser bra ut."

Dorian la armarna om henne och lutade sitt ansikte mot hennes axel och drog in hennes doft och gav henne några lätta kyssar men nöjde sig med att bara sitta med armarna om henne.
Simon nynnade lågt men reste sig snart upp och gick längre ifrån och la sig under ett träd istället för att hämta sig lite.

Willow log mjukt och strök Dorian över hans arm medan hon började nynna tyst.
Det var så vackert och skönt att sitta såhär och hon kunde äntligen slappna av.
"Älskar dig." Viskade hon och såg på sin arm.
"Du kan verkligen många språk." konstaterade hon glatt och kände hans kyssar.

Bella hade slagit sig ner vid Simon och lagt sig ner hon med och snart hade hon somnat och drog djupa andetag.

Dorian log svagt och nickade sakta.
" Jag är gammal, och har bott på många ställen. Första steget för att smälta in är just att kunna språket." Log han och studerade språken och pekade på det som var längst ned.
" Det är mitt förstaspråk. Det jag talade som människa." Sa han lågt och pussade hennes kind sakta.