Skriva av sig-tråden

Kintsugi
tack! ♥ skulle behöva skriva av mig om mycket... verkligen. Alltså jag gick till en superbra psykolog i våras, men eftersom hon inte ringde upp mig fastän hon sa att hon skulle göra det så har jag bara struntat i henne. Känns dumt, men jag känner inte direkt för att ringa henne nu ett halvår senare och ba "tja jag vill ha en tid hos dig...". Fördelen med henne var att eftersom jag är under 20 så behövde inte jag betala för hennes tid iaf - även om hon får lön. Hon var riktigt bra, snäll och personlig. Jag vet inte hur jag ska göra.

InspiredPsycho
vet inte vad jag ska säga annat än - du är inte ensam heller, du är en stark tjej som kommit så långt. ♥ Finns om du vill snacka också

Yvja
Nej det är verkligen inte rättvist, men sånt är livet. Men det känns bara skit när det varit så i så pass många år.


______________________

denna dagen har sugit hittills, men hade inte förväntat mig annat. kanske blir bättre ikväll... hatar födelsedagar.

Åh, världen ignorerar mig, skitjobbigt, och så blir det ju ännu värre när Kärleken gör en nervös.

Vill skriva hur mycket som helst men jag orkar inte lägga tid på något som ingen annan märker...

Valmo: skriv till mig? Jag lyssnar alltid ♥

^ gärna, om inte det var för att jag inte vet i vilken ände jag ska börja och att mamma ropar på mig, men kanske om en stund...

^
Börja i början ♥

Du vett att du alltid kan skriva till mig, jag finns alltid här för att stötta.

^ Tack för att ni bryr er! ♥
Då är det väl bara att börja eller nåt, om jag orkar.

Valmo Du kan alltid skriva till mig om du känner för det, eller vill prata! ^^
jag ignorerar ingen, har själv blivit ignorerad i flera år.

Och kinshaw, du är stark du med! ♥

Känner mig så ensam och ignorerad nu för tiden. Vet inte riktigt vad det är med mig men jag håller på att falla tillbaka i min eviga depression. Det känns som att jag är bortglömd och obetydlig. Har börjat lägga stor vikt vid små saker som säkert inte ens sker med mening. Typ att jag blir avbruten när jag pratar, ignorerad när jag konstanterar eller håller med om något, att det blir värsta "wtf" stämningen när jag berättar något och att folk typ.. dissar det jag gillar. Inte bara "men de är ju inte bra, blablabla är bättre" utan "men shit Mayo.. De suger ju ?" på ett hånande sätt.
Det kanske inte är något att haka upp sig på men det har pågått ett tag och jag har blivit så känslig sedan jag blev deprimerad igen. Skolan gör inte det hela mycket bättre..
Känner mig usel på allt jag gör, är inte bra på ett endaste skit.

Åh, vet tyvärr hur det känns.. Men ja, att prata om det med dem kankse hjälper? Jag tror visserligen inte att man avbryter och så med flit, men det känns jobbigt ändå. Jag finns om du vill prata, skicka bara ett meddelande♥