PRS Lupple & Medi

Hon stannade upp och blickade på henne.
"Men det måste ha varit jobbigt för er alla då. Jag är orolig nu. Han kände inte igen mig först. Jag saknar honom faktiskt."

Allie såg på henne och nickade sakta. " Vi var utspridda. " Viskade hon tyst som förklaring. " Pappa tror att saker kommer bli som vanligt. Snart nog med honom. " Viskade hon stilla.

"Jag kan sitta med honom. Jag har lärt mig från Ori. Hur man helar." Hon log svagt och tog en av böckerna och smekte den över ryggen.
"Men det är om jag får för min make."

Allie log mjukt och nickade sakta. " Sällskap mår han bra av. " Log hon ärligt.

"Det kommer bli mer än sällskap. Som du såg med kokerskan. " Hon vände sig om.
"Vi har fått i uppdrag att vårda alla människor. Jag vill vårda de jag bryr mig om."

Allie log svagt mot henne och såg sig försiktigt omkring. "Vi är bland mycket misstänksamma människor. Vi måste prata mindre öppet. " Viskade hon lågt på latin.

Hon såg på henne och flinade svagt.
"Så du har lärt dig latin? Visst är det roligt?" Hon såg sig om och drog med handen över böckerna.
"Hej mina vänner..."

Allie log roat och nickade. " Tyvärr. Jag förlorade ett vad mot honom. " Suckade hon roat.

"Det är ett bra språk. Ett hemligt språk." Hon log och såg sedan en tjänare komma in.
"Önskas de te?" Hon neg och Tristan nickade.
"Det skulle uppskattas. Tre koppar." Sa han.

Allie satte sig ned i en av sofforna och inväntade koppen.