PRS Lupple & Medi

"Familjen och de närmaste vännerna." Hon smekte hennes kind.
"Det är min bröllopsdag." Hon log varmt och såg på en tjänare.
"Skulle jag kunna få prata med en som är huvudansvarig om maten?"

Allie nickade sakta. " Jo tack. Det vet jag. " Log hon ömt. "Låter som en bra kväll. " Sa hon mjukt. Innan hon satte sig igen.

Tjänaren stannade upp och nickade sakta. " Självklart. Jag skickar ut henne. " Sa hon och neg djupt.

"Jag kommer snart Allie." Hon log och fixade till sin klänning.
Såg efter kvinnan med ett varmt leende.

Snart kom kokerskan ut. Det var en äldre dam som neg så gott hon kunde med sina dåliga knän. " Miss. " Sa hon lugnt. Tvekande.

"Jag undrar om ni har fått informationen att det ska bli ännu en fest ikväll?" Hon log och såg på hennes knän. Hon borde prata med sin bror, hon hade lärt sig lite helande som vilken ängel som helst och hon såg på henne.
"Får jag fråga er en personlig fråga? Hur är det med era knän? Jag såg nämligen hur ni gick, ert ansikte i smärtor."

Hon såg på henne och log mjukt, skakade lite på huvudet. "Nej inte ännu. Vad önskas? Och hur många gäster?" Undrade hon. " Åh det är bara åldern." Log hon.

"Jag vet inte riktigt än. Tala med den unga lorden. Han har nog mer koll." Hon tog kvinnans hand och log svagt.
"Vet du vad min mor gjorde när hon hade ont? Hon sjöng." Hon höll kvinnans hand.
"Och hon lärde mig den hemliga sången. Vill du att jag sjunger?"

" Absolut Fröken. " Log hon för att sedan skratta till. " Om du önskar får du sjunga. " Log hon.

Hon började sjunga medan hon höll kvinnans hand. Koncentrerade på sin helande kraft och hon log när hon var klar.
"Det borde vara susen? Hur känns knäna?" Hon log varmt mot kvinnan.

Hon skrattade lågt och såg förundrat ned på sina knän. Det gjorde inte ont längre. " Detta är fantastiskt." Sa hon chockat.