prs yehet & kkaebsong

Det tar en stund för Joshua att få in det som händer bredvid honom, att Zihao ändrar form mitt på gatan ute i regnet. Kroppen tvingas backa bakåt när den äldre puttar till honom, riktigt hårt. Han förtjänar antagligen det.
"Men herregud Zihao," muttrar artonåringen och tar tag i Zihaos armar för att dra med honom till en gränd. Därefter börjar han kvickt att rota efter kläder. "Du kan inte gå naken på stan."

”Det kan jag visst”, muttrade Zihao, som inte brydde sig ett skvatt om bristen på kläder. Med ögonen smala som springor greppade han tag om Joshuas hand och försökte fånga hans blick. Kanske den taktiken var helt fel, dum och okänslig, men nittonåringen hade fått nog. Någonting var uppenbarligen fel och han klarade inte av att gå omkring utan att veta vad detta någonting var. ”Joshua, skit i kläderna. Inte en levande själ är dumdristig nog att gå ut i det här ovädret”, sade han skarpt och rynkade därefter på ögonbrynen. ”Vad är det som är fel? Du beter dig så jävla kallt..”

Joshua sväljer hårt, rynkar på ögonbrynen när den äldre fångar upp hans hand. Blicken glider upp mot Zihao istället för att rota i väskan efter kläder.
"Ingenting är fel," viskar artonåringen hest, alldeles osäker på sina egna ord. Är det avundsjukan? Är det skuldkänslorna och faktumet att han inte är värd den andre. " Det är bara dumma tankar, ingenting mer." Säger han med ett svagt, litet leende över läpparna och viker patetiskt undan med blicken.

Den där förklaringen gjorde inte precis saken bättre. Speciellt inte eftersom det uppenbarligen var en lögn.
”Du ljuger”, konstaterade Zihao kort och slöt ögonlocken, drog en lätt suck innan han lät händerna glida upp mot Joshuas puffiga kinder. ”Vad säger de här dumma tankarna om jag får fråga?” Fortsatte han och försökte halvt desperat fånga den andres blick. När artonåringen talade om just dumma tankar och insisterade på att ingenting är fel, brukade det tala för den raka motsatsen. Med tanke på hur kallt och frånstötande han betedde sig, skulle nittonåringen inte ge sig i det första taget.

"Zihao," börjar artonåringen hest och biter sig hårt i läppen.
"Jag verkar bara göra allt fel.. jag förtjänar inte dig." Viskar Joshua och möter tillslut den äldres ögon. Nej, han orkar inte prata om det längre. "Snälla, du måste ha på dig något." Lägger han till med ett lätt, bittert skratt innan han börjar rota efter kläder.

”Vänta nu..du tycker inte att du förtjänar mig? Det är ju för fan tvärt om, dumbom”, utbrast Zihao och slet åt sig en av påsarna med kläder i. Han ryckte loss prislappen och alla andra onödiga små kort som var fästa i tyget för att sedan dra på sig ett par svarta jeans och en mörkgrön tröja. ”Joshua, det är jag som inte förtjänar dig”, fortsatte nittonåringen, när alla kläderna var påklädda, och drog händerna genom det röda håret. ”Hur kan du ens tro att du inte förtjänar mig? Det är bara en massa dumheter.”

Joshua biter sig hårt i läppen av den andres ord, packar ner påsarna igen när den äldre klätt på sig. Han drar upp den andres jacka och sätter på honom den, innan han virar en halsduk runt Zihaos hals.
"Du kommer att bli sjuk," mumlar han med ett svagt leende, låter sina händer vila mot den äldres kinder. "Du vet.. min hjärna börjar vrida på massvis med saker, överreagerar."

Zihao gömde ansiktet i halsduken och stirrade ner på sina bara fötter. Jo, han skulle säkert lyckas dra på sig en förskräcklig förkylning. Men det spelade ingen roll.
”Men vad vrider den på? Joshua, du kan prata med mig”, mumlade nittonåringen och rynkade på ögonbrynen, vände de mörka ögonen mot den andre istället för att glo på fötterna. ”Jag vill inte att vi ska hålla på som för två år sedan..inga hemligheter, inga tvivel..” Han drog jackan lite tätare om kroppen, som börjat skaka något alldeles förskräckligt, och placerade sina egna händer över den yngres.

"Jag vet inte," börjar han i en tyst muttring, blicken fäst på deras händer istället för den andres ögon. "Dina ord, dina handlingar, andras ord och handlingar.." försöker Joshua förklarar, ler mot nittonåringen framför honom. Inga hemligheter, inga tvivel. Artonåringen slingrar sina armar om Zihao, kramar om honom och lutar huvudet mot bröstkorgen.

”Så det är jag som har gjort någonting fel?” Undrade Zihao, vars hjärta sjunkit hela vägen ner till lilltån. Kanske han missuppfattat det? Nittonåringen strök tafatt fingrarna över Joshuas hår, samtidigt som en andra armen höll ett stadigt tag om midjan. ”Jag vet inte riktigt vad det är jag har gjort..men förlåt”, mumlade han och bet sig löst i läppen. Det var så nedrans kallt att han knappt kunde sluta skaka. Japp, han skulle defintivt bli förkyld och bli sängliggande. Typiskt.