PRS Lupple & Medi

"Det vet jag men.... " Hon såg på honom.
"Vilket datum är det?" Hon såg sig om.
"Det är lite jobbigt för mitt huvud just nu..."

"Det är klart att jag kommer med. Jag är lika utsvulten som du min älskade." Sa Emma och tog hennes hand.
"Vad tar du mig för? " Hon log varmt.

(hur ska vi beräkna tiden? Vad är det för datum? )

(antinge deras bröllop eller sista oktober. tror de gifte sig 20 Juli)

(okie, är inte sista oktober hennes födelsedag? )

"Det är 20 juli idag. " Viskade han stilla.

(Jo ;D)

Hon såg på honom och tog av sig sin ring och läste graveringen.
"Det ... är ju idag?" Hon såg upp på honom och tog hans hand.
"Blir det en tillställning? Åh snälla älskade." Hon satte handen för munnen och såg ner.
"Det där var för hastat. Jag ber om ursäkt,"

Att hon behövde kolla på ringen var ganska jobbigt att se. Men han höll god min. Han hade ju trott att han skulle få fira den utan hennes vetskap om honom. Han kramade hennes hand lätt och log ömt. " Om det är vad du önskar. " Viskade han. " Men jag tror inte direkt att alla vi önskar ska vara här kommer vara här." Log han stilla.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Hur menar du?" Hon såg oförstående på honom. Sedan såg hon genast sorgsen.
"Gustaf, barnen." Hon såg sedan mot Tristan och drog sedan en hand över kjolen.
"Ja du har rätt."

" Bland annat dem. " Viskade han. " Även en del andra har försvunnit." Sa han stilla. " Men vi kan göra något speciellt. " Log han roat. " Jag tror du kommer gilla det. " Log han ömt.

Hon nickade och torkade bort tårarna.
"Förlåt. Min hjärna är inte vaken. Jag måste prata med Alexander...." Hon började att äta och såg upp.
"Vart är Allie?" Frågade hon och såg på Tristan.
"Vart har din fru gömt sig?"

" Det är okej älskade. " Viskade han försiktigt och svalde hårt. När hon fick reda på Lathans tillstånd skulle hon bli så ledsen. " Han är i närheten. " Sa han lugnande.