PRS Lupple & Medi

"Klä på mig? Jag kan verkligen inte knyta en korsett." Viskade hon blygt,

Han skrattade lågt och kysste henne lätt över halsen. "Tur att jag kan det då." Flinade han roat.

Hon böjde tillbaka huvudet på flämtade.
"Kan du?" Frågade hon tyst.

Han nickade roat. "Klart jag kan. Jag har levt i en sådan här tid för längesen också." Log han ömt.

"Kan du allt? Även underkjol, krinolin?" Hon log förtjust.
"Har en lila klänning. Vi tar den, respekt"

Han flinade roat. "Ja det kan jag." Viskade han.

Hon log ömt.
"Jag är utsvulten så bäst att skynda på." Hon kysste honom.
" Älskar dig"

Han kysste henne tillbaka och smekte henne över kinden. " Och jag älskar dig. Med hela mitt väsen. " Viskade han ömt innan han reste sig upp och började plocka fram kläderna åt henne.

Hon log och skrattade sedan till.
"Jag kände nog en sak. Du andvänder fortfarande dräkten? Den som ska få dig att framstå som varm"

Han såg på henne med ett mjukt leende. "Självklart bär jag den. " Log han ärligt. " Den är en gåva från dig älskade. " Log han.