PRS Lupple & Medi

Hon kröp upp i hans famn och suckade.
"Jag vet det. Och jag är så glad att du är okej." Viskade hon ömt.
"Ska vi hämta en tjänare?"

Han la armarna omkring henne och smekte hennes kind sakta. "Jag är glad att vara här. Hos dig." Viskade han ärligt. Han skrattade lågt. "Med tanke på den världen vi lever i just nu kommer det se oerhört illa ut om en tjänare finner mig här Halo." Viskade han i hennes öra. "Ditt fina rykte skulle befläckas." Sa han roat och kysste henne lätt över kinden.

Hon såg på honom och flinade.
"Jag tror de flesta vet om vad som hände i natt. Så oroa dig inte." Viskade hon.

Han såg på henne med ett höjt ögonbryn. "Det de vet är att vi dansade min älskade. Tro mig mycket spelar roll i denna typ av tid." Viskade han ärligt.

Hon fnittrade och kysste honom ömt.
"Förlåt. Men smyg ut då?" Hon smekte hans kind.

Han skrattade lågt och kysste henne igen. "Om några minuter." Viskade han. "Jag har längtat efter dig." Viskade han. "Berätta älskade, berätta om dina spännande upptäckter." Bad han.

"Det kommer ta år." Viskade hon och skakade på huvudet.
"Vi sitter bara här, har det skönt och sen går vi ner."

Han nickade sakta. "Jag antar att du har rätt älskade. Men vi har äntligen fått dessa år tillbaka och jag vill bara höra din röst." Viskade han.

"Och du kommer få höra den mer och mer." Sa hon och sträckte sig mot honom.
"Ska jag hämta en tjänare?"

Han såg på henne. "Älskade, vad ska du med en tjänare till?" Undrade han roat.