PRS Lupple & Medi

"Vårt populationspogram har börjat sättas i verket. Så om några år kommer jorden vara tillbaka får vi hoppas." Bhal såg på honom.

Dorian såg på honom med ett höjt ögonbryn. " Ert vaddå?" Frågade han och skrattade lågt. " Ska ni tvinga fram bebisar?" Frågade han.

Bhal såg på honom och nickade.
"Ja för att sprida glädje, hopp så måste det finnas bebisar.." Han såg sedan sig om.

Dorian såg på honom med en road blick. " Det är en intressant plan. " Sa han stilla.

Han nickade.
"Ta hand om min syster." Sedan gick dem.

Dorian såg efter dem med vaksam blick. Han upplevde att det fanns mer i deras ord. Han svalde hårt och vände runt och gick tillbaka till rummet där Halo fortfarande låg och sov. Han satte sig tyst ned, på fåtöljen bredvid sängen och studerade henne. Hon var så vacker.

Kvällen gick och morgonen kom. Försiktigt öppnade hon ögonen och såg på honom.
"Hej" Hon sträckte ut handen mot honom.

Han kände solen stiga upp över landskapet och sedan hörde han hennes klingande och underbara röst. Han vände blicken mot henne och log. "Hej där." Viskade han och tog varsamt hennes hand i sin och kramade den.

"Har du varit vaken hela natten igen?" Hon log retsamt och satte sig upp. Såg sig om och suckade.
"Jag avskyr att man ska ha korsett."

Han skrattade lågt och nickade. "Du är det trevligaste jag har tittat på, under många år." Viskade han ömt. "Men det är snyggt." Flinade han lekfullt.