PRS Lupple & Medi

"Hon har gjort sitt, som ängel bland annat. Skapat nya instrument." Han log varmt.
"Saknat någon oerhört. Nu när hon är tillbaka så kommer hon vilja visa dig allt."

Dorian såg på honom med en nyfiken blick. Nya instrument. Det kliade i hans fingrar. " Jag ser fram emot allt hon kommer visa mig. " Log han.

"Det låter som himmelriket själv. Skrämmande vackert." Viskade han.
"Hon var vid din sida ibland. Vi sa åt henne att du var viktig att skydda. Hade hon vetat att du var hennes man hade hon dykt ner, försökt skada sig själv för att skydda dig."

Dorian nickade sakta och studerade honom vaksamt. " Var fler vid min sida?" Undrade han stilla. " Var hon olycklig? Eller var det bara något som saknades henne?" Undrade han.

"Du såg oss inte? Bhal såg på honom och flinade.
"Men ja vi var vid din sida. Hon skulle bli galen annars om vi inte var det." Han skakade sedan på huvudet.
"Nej hon visste att någon saknade henne, du så hon kunde itne ta av sig ringen...."

Dorian såg på honom med en samlad blick. Det var inte direkt vad han hade hoppats på. " Jag kan ha känt av er någon gång. " Sa han stilla. Han hade verkligen varit våldsam på slagfältet.
Han nickade sakta. " Jag förstår. " Sa han sedan.

"Men hon kommer bara vara din nu. Jarlo har hållit henne säker när hon har varit på jorden." Han log svagt.

Han nickade sakta. Jarlo. Han svalde hårt. " Då antar jag att jag borde tacka honom. " Sa han samlat. " Ska hon inte upp till er något mer?" Undrade han, förvånat. Innan kriget hade hon fortfarande behövt åka upp till dem ofta.

Bhal såg på honom.
"Klart hon behöver åka hem då och då. Men vi låter henne vara hemma nu, här hos dig annars kommer hon slita mig i stycken."

Han studerade honom noga. Nickade sakta. " Det tror jag säkert att hon kommer uppskatta. " Log han ärligt. Han skulle uppskatta det.