In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skrattade mjukt.
"Det är väl därför många älskar mig? Att jag är för nådig? " Hon log.
"Det får vi hoppas. Vi får skicka en tårta med Valentina så han blir lite gladare." Hon blinkade med ena ögat.

"Ja, kanske det.", sa Adela och ryckte på axlarna. Hon parkerade sig bredvid Alice igen och såg från Juniv och Léon. "Ni borde inte ha låtit honom tala så till henne heller. Varför lät ni honom komma hit?", muttrade hon och knöt sina händer för att sedan sucka tungt. "En tårta? Jag tror inte det gör honom gladare. Nej, jag tycker vi låter honom behålla pengarna, men inget mer. Han förtjänar inte det."

"Han hotade med krig Adela." Juniv såg på henne.
"Han var tvungen att komma." Han skrattade sedan. "Nej Adela ar rätt. Han förtjänar inte en tårta. Han må vara mänsklig men du är mer mänsklig än vad han är." Han suckade.
"Om vi hade gått emot honom hade han kanske skadat henne så."

Alice log svagt.
"Det var bara ord Adela. Han slog mig inte. Bet mig inte så det är bra. Jag blev bara lite trött."

Adela fnös. Någonting kunde de väl ha gjort? Alice var ju deras ansvar trots allt. Att se efter hennes bästa.
Hon lät blicken falla på Rion. "Jaja, låt oss få det här överstökat. Alice behöver vilan."

"Ni kan gå en stund. Rion kan stanna." Léon såg på Alice.
"Sov en stund. Vi återkommer sen." Han log, bugade och gick. Juniv gjorde samma sak och lämnade rummet.

Adela muttrade något ohörbart om Léon och Juniv. Hon gillade inte deras sätt att styra över Alices så, att de skulle bestämma. Men hon teg och följde efter de ut från rummet. "Vi ses snart igen."
Hon försvann iväg till arbetsrummet för att göra klar inbjudningarna till festen. De hade ännu inte blivit skickade.
"Sov du, Alice. Jag är kvar här.", sa Rion och kastade en blick åt hennes håll.

Hon nickade och slöt ögonen. Snart hade hon fallit i sömn.
Léon såg på Adela.
"Så har du skickat efter sömmerskan?" Han log försiktigt.
"För det fantastiska tyget vi fick från prins Eric."

Adela lutade sig över bordet för att detaljerat och noggrant författa varenda inbjudan. Det skulle se vackert ut, det var viktigt, tyckte hon. När hon hörde Léons röst såg hon inte om, utan istället fortsatte hon lugnt att skriva inbjudan för att sedan stoppa ner de i varsitt kuvert.
"Ja, sömmerskan väntar på Alice i hennes kammare när hon är klar med besökarna. Jag är säker på att hon kommer se ut som en drottning när sömmerskan är klar med hennes klänning."

Léon log mjukt.
"Då vet vi. Jag hoppas att klänningen blir vacker att se på. Om det är det tyget jag tror så kommer hon få många blickar."

"Jag skickar inbjudningarna med tjänarna innan jag återvänder till Alices rum. Det dröjer ett litet tag till ändå tills jag är klar.", sa hon lugnt och stoppade ner brevet i kuvertet för att sedan notera mottagaren. "Hon kommer bli så vacker.", sa Adela lågt och tänkte tillbaka på tyget, vilket fick tankarna att leda till prins Eric. Hon stannade upp i en rörelse då hon kände hur hettan spridit sig i hennes ansikte. Rodnade hon? Adela kunde inte tro att det var sant. Hon harklade sig och sköt undan tanken om Eric för att återgå att skriva klar inbjudningarna.