Rollspelare & Wolfy prs

Jason kunde inte hålla sig utan försökte ringa, till sin besvikelse kom han bara till röstsvar. Han suckade högt och slängde ifrån sig mobilen. Han tvekade länge innan han gick ner till garaget och tog en bil, började köra raka vägen till hennes föräldrars hus.

Hon slog sin knutna näve in i den hårda kakelväggen, smärtan som sköt ut i handen fick henne för ett ögonblick att glömma den psykiska smärtan. Sakta lade hon armarna om sin lilla kropp och slöt ögonen.

Det tog ett bra tag innan Jason kom fram, han skyndade sig till dörren och knackade på. Han hoppades verkligen att hon var ensam hemma då han inte hade någon större lust att träffa hennes föräldrar igen.

Hon reagerade inte genast på att någon knackade på dörren, tog därför tid på sig att komma upp på benen och svepa in sig i en handduk. Förvånat såg hon på Jason, att han skulle komma förbi hade hon inte förväntat sig. Kanske han hade packat ihop resten av hennes saker och bara ville lämna av dem? Hon återvände till badrummet och satte på vattnet igen. Nu när hennes ork nästan var borta satte hon sig bara ner, fortfarande med handduken runt sig, och lät vattnet rinna.

Jason öppnade munnen för att säga något när han fick syn på henne men rynkade på pannan då hon lika snabbt försvann in igen. Han suckade högt och drog handen över ansiktet, tänkte vänta utanför tills hon kunde ta det som en vuxen människa.

Hon rörde sig inte ur fläcken på en lång stund, ville nästan smälta ihop till en pöl med vatten. Hon var så patetisk att det var löjligt. Hon stängde tillslut av vattnet då hon började frysa, la först då märke till att hon fortfarande hade handduken runt sig.

Jason kliade sig i nacken och satt ute en bra stund tills det började regna. Han visste inte riktigt ifall han skulle gå till sin bil eller in i huset, efter en stund tvekande valde han det sistnämnda.

Efter en lång stund insåg hon att hon behövde gå och ta reda på vad Jason hade för ärende. Hon lossade den blöta handduken och sträckte sig efter sin badrock istället, behövde få upp värmen lite.

Jason satte sig i hallen och stirrade ner på golvet, han visste inte alls varför han kommit dit. Alla hans minnen var tillbaka, hon hade lämnat honom samma dag som olyckan efter att han hotat med tvångsbehandling. Han tog några djupa andetag och drog händerna över ansiktet.

Med små steg tassade hon tillbaka till hallen, stannade upp en bit ifrån Jason. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra så hon satte sig tillslut ner, det kändes bäst så eftersom hon inte riktigt litade på att hennes ben var tillräckligt starka att stå på.