Skriva av sig-tråden

Amandan Tack! Tack för att du tog dig tid att svara och tack för de fina orden!♥
När vi pratar om det börjar vi nästan bråka, och jag vill inte sätta vår vänskap på prov. Det är ju hennes val -även om jag tycker att det är fel.

Åhh!
Känner mig helt värdelös på det jag vill, hjälpa.
Ni anar inte hur frustrerande det är!
Jag är bara bra på såna saker som jag bra skulle kunna klara mig utan...
Och så börjar jag undra om jag har på mig en osynlighetsmantel på mig som jag själv inte ser...

Ja, jag förstår.

I'm goin' down, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Försöker tänka positivt hela tiden men det går inte, mitt hjärta har krossats så många gånger.

Jag har haft ont i mina luftrör och svårt att andas idag och igår. Sjukt jobbigt. Jag vet att det beror på "ångest/depression", eftersom jag varit med om detta många gånger förut och då åkt till vårdcentralen. Berättade för mamma och pappa, och det dom säger är att jag ska ta mina astma mediciner. Mhm ja tack så mycket för att ni blundar för hur jag mår. Tack för att ni bara bryr er om er själva och min syster. Tack för att ni säger att jag är den enda av oss som mår bra. Tack så himla mycket. Jag har mått dåligt i såå många år, och de har inte fattat det än. Kul.

Alltså, känns som allt slit den här terminen inte var värt ett skit. jag orkar inte. jag har slitit huvudet av mig, har inte sovit i över 5 timmar på natten sedan September. känns så ruttet när inget blir bra ändå.
hatar betygen, hatar dem. Matte är ändå ett av mina favoritämnen, och ändå blir det kass.

Först... är någon av er tjuriga eller arga på mig? Har jag sagt något som irriterat eller sårat dig? Är det något jag gör fel eller är jag bara jobbig eller irriterande?

För det känns verkligen som att jag har gjort någonting som fått er att bli tjuriga på mig, jag blir inte längre glad av att logga in på mugglis eftersom alla verkar se mig som luft. Kanske har jag fel, men det är så det känns och det är... jobbigt. Mugglis var platsen där jag fann mig själv, där jag mådde bra och såg kärlek och givmildhet i varje person. Nu känns det mer som att alla har det bra och jag lämnas utanför. Detta är såklart inte erat fel, om ni är tjuriga på mig så har ni all rätt att vara det och säkert goda skäl också. Men säg det i så fall, för jag kan inte ändra på det jag gör om jag inte vet vad det är. Det är bara så himla jobbigt, jag vill... att allt ska vara som det brukade, kännas som det brukade.

Jag trodde att jag för en gångs skull hade lyckats på ett kemiprov. Jag trodde att det hade gått bra den här gången. Vart tog hon den där tjejen som fick MVG i allt vägen..? - Jo just ja, hon drog på sig en ond följeslagare som kallas anorexi, hon drog på sig en depression och hon blev en utmattad och självmordsbenägen människa. En svag och äcklig människa. En idiotisk människa.

Fan för detta. Varför försöker jag ens? Om några veckor så kommer jag inte att gå i skolan längre. Varför fortsätter jag kämpa? Jag skulle kunna skita i allt sista tiden, det betyder ju ändå ingenting...

^
åhh. du är så stark Jennifer, ge inte upp. du klarar det, du klarar allt. ♥

Jag har en morfar, mormor och farmor. De pratar knappt med mig, jag har ALDRIG under mina 11år i livet sovit över hos dem.
Jag har aldrig gjort något roligt med dem. Och så kommer det förbli.
Mina mor- och farföräldrar bryr sig knappt om mig.

Jag vill kunna stå nära dem, jag vill kunna vara hos dem när mamma och pappa inte har tid.


Jag orkar inte höra på allt roligt alla andra gör med sina mor- och far föräldrar. Jag har bara lust och börja gråta, springa iväg.


Jag vet att hade farfar levt, hade jag tillbringat många timmar med honom. Kanske följa med på en älgjakt, lära mig det samiska språket. Men det kommer aldrig hända.



Mormor Ing-Marie och Stig brukar ge julklappar, mer än så är det inte.
Farmor Inez är en egoistisk tant. Hon kallar mig en av hennes favorit barnbarn, något jag förut var stolt över.
Morfar Erik är snäll, för snäll. Jag hade nog kunnat ha kontakt med honom om inte hans dotter( och min moster ) hade varit en idiot.

Jag. orkar. inte. prata. om. mina. mor- och farföräldrar.
Det får mig att börja gråta. Jag saknar dem.