Ur ett annat perspektiv [SV]

Yes!

Det är ju kväll nu. Typ...

10. En sömnlös natt

Vägen upp till Dumbledore kändes flera mil lång och när hon väl hade kommit fram till honom så fick hon inte ut ett ord. Det var faktiskt ingen där upp som sa något alls. Slutligen var det Dumbledore som bröt tystnaden då han sade högt till eleverna som fortfarande satt vid borden ''Trots de hemska nyheterna så måste vi ju ändå få i oss någon mat, så varsågod allihopa" Plötsligt var alla borden fyllda med mat, men Olive blev inte alls sugen på att delta i måltiden, hon ville hellre bara få gå upp och lägga sig. Men precis då hon hade tänkt vända sig om och gå så sa Dumbledore, tystare den här gången ''Följ med mig, vi har dukat för er nere i trofeérummet så ska ni få mer information om detta.'' han vände sig om och började traska iväg mot dörren bakom lärarbordet. Olive suckade, men följde trots allt efter Dumbledore mot dörren.

När hon tillsammans med de andra eleverna kommit ner till trofeérummet så såg hon att det mycket riktigt hade placerats ett runt bord där nere, med tillräckligt många stolar för att rymma dem allihopa. ''Slå er ner.'' sa Dumbledore men en lite bekymrad röst. Alla lydde honom, men det var fortfarande ingen som yttrade ett ljud, förutom alla låga snyftningar som gång på gång kom från allihopa. Olive, som hade satt sig mitt emot Dumbledore stirrade in i hans ögon, som inte längre hade kvar sin vanliga glimt, utan istället enbart såg tomma ut.

''Jag förstår att det här måste kännas väldigt hemskt för er allihopa.'' började Dumbledore, medan han granskade alla i den lilla gruppen en och en. ''Det är därför som jag, tillsammans med er försvar mot svartkonster lärare, professor Galatea Merrythought ska ge oss i väg för att försöka hitta denna trollkarl vid namn lord Voldemort och rädda era föräldrar och släktingar från hans våld. Det är såklart en väldigt farlig uppgift som måste utföras under största försiktighet, och därför vet vi inte hur länge det kommer att ta innan vi kan börja leta. För tillfället så vet vi inte mer än så, men ni kommer självfallet att underrättas eftersom vi får reda på mer. Hoppas nu att maten smakar, och sen ska ni allihopa få återvända till era sovsalar. Ni måste vila. Allihopa måste vila.'' Olive reste sig stelt upp utan att vänta på att Dumbledore skulle säga något mer och började hon stilla gå tillbaka upp mot stora salen. När hon kom upp till dörren i slutet av trappan så hörde hon höga röster som pratade på andra sidan dörren. Hon dröjde kvar en sekund, tog ett djupt andetag och sköt sedan upp dörren.

När hon kom in i stora salen så tystnade alla ögonblickligen. Olive som kände hur tårarna återigen fyllde sina ögon började gå snabbare och snabbare genom salen, sista biten fram till dörren så sprang hon nästan! Hon hörde röster som ropade efter henne att stanna, men hon började bara springa fortare och fortare. ''Olive vänta!'' Det var Will som ropade. ''Stanna!'' hörde hon en annan röst som tillhörde Alice. Olives ben blev bara tyngre och tyngre och slutligan så föll hon ihop mitt i trappan och bara grät. Det dröjde inte många sekunder före hon höre Will och Alice's flåsande andetag komma närmare och närmare. Hon begravde ansiktet mellan knäna och bara väntade på att de skulle nå fram till henne. Tillslut så kände hon hur sina båda vänner slog sig ner på varsin sida om henne och bara började prata lugnande. ''Det kommer att gå bra ska du se!'' ''De kommer att fånga honom snart!'' ''Jag slår vad om att Dumbedore redan vet vart han ska leta.'' osv. När de äntligen slutade prata så lyfte Olive försiktigt på huvudet och tittade på dem. Hon satt där länge och bara tittade på var och en, tills hon slutligen sa med en helt uttrtyckslös röst ''Jag vill gå upp nu.''

När de alla tre hade gått upp till uppehållsrummet så satt de sig i sofforna framför brasan. Olive satt och stirrade uttryckslöst i elden medan fler och fler Gryffindor elever kom upp för att sen gå in till sina sovsalar. När de hade suttit där tysta i nästan en hel timme så frågade Alice lite tvekande ''Ska vi gå upp till sovsalen eller...?'' ''Nej.'' svarade Olive utan att tänka. ''Jag stannar här.'' Hon lade sig sakta ner i soffan medan hon fortsatte att kolla in i elden. Efter ett bra tag till så kunde hon höra Alice's snarkningar från fottöljen bredvid sig. Hon vred huvudet för att kolla om Will också sov, men han satt bara där och kollade på henne. ''Stannar du?'' frågade hon tyst. ''Hela natten.'' svarade han. Olive vände tillbaka blicken mot brasan och kända hur åtminstonde en liten del ava klumpen i magen löstes upp. På nått sätt skulle allting bli bra igen, allting skulle lösa sig.

Inte det bästa kapitlet... men men, då kan det ju bara bli bättre. Right?

Jag tyckte kapitlet var jätte bra! Vill ha meer♥

^ Aw, tack! ♥

Håller med Bombarda!

JÄTTEBRA! Jag gillar det här ♥

Aw, stackars Olive, hoppas de försvunna familjerna hittas igen ;o Och, aw, Will. Jag gillar Will ♥
Jättebra skrivet, jag vill läsa mer!!

Tack sötisar! ♥