PRS Emma07 och wolfy

Thomas log mjukt mot henne, förväntansfull då han trodde att uppdraget som kung skulle bli mycket mer uthärdligt med henne vid sin sida.
"Kom nu", sade han mjukt, drog försiktigt med henne in mot balsalen.

Sophie log lite lurigt emot honom.
"Det är ju sant", sade hon retsamt, dock var hon ärlig med det då hon såg på honom som otroligt vacker. Hon log lite och följde genast med honom ut på dansgolvet, försökte hänga med så gott hon kunde i musiken.

Hon tog ett djupt andetag innan hon sträckte på sig. Även om hon kanske inte kände sig så självsäker så fick hon åtminstone se till att hon såg självsäker ut. Hon behövde göra ett bra intryck ifrån sig. Gästerna slutade dansa för att istället vände sig om mot dem. Det var som om allt förutom musiken stannade upp, orkestern verkade helt oberörda.


Caspian vände blicken mot hans kusin som äntligen dök upp med Alysia vid sin sida. Hans intryck om henne hade kanske inte varit det bästa i början, men nu var han glad för deras skull. Lite stolt kände han sig också: precis som om det var hans förtjänst att de var tillsammans. Han sneglade på Sophie med ett litet leende och kramade om hennes hand.

Thomas log mjukt mot henne, sträckte lätt på sig innan han gick med henne ut i salen. Denna gången skulle han ju med största trolighet åtminstone slippa ha en massa adelsdamer svärmande runt sig. Han kunde inte vara stoltare över att kunna säga att Alysia nu skulle bli hans drottning, tänk vad bra allt hade blivit till slut. Det syntes också tydligt på honom hur glad han var över att äntligen fått godkännande.


Sophie såg genast ditåt där Thomas och Alysia kom, log genast. Hon hade ju lärt känna Alysia lite iom att hon var hennes tjänare, och var verkligen glad för hennes skull. Tänk vilken förändring, gå från efterlyst till drottning. Hon var dock lite orolig ifall hon skulle känna igen henne, vad skulle hon tycka om att en tjänare var med på balen? Hon såg snabbt på Caspian och log lite blygt tillbaks, rodnade lite lätt då hon märkte att han sneglat på henne. Försiktigt flätade hon ihop deras fingrar.

Alysia kände blickar bränna på sig. Om blickar kunde döda skulle hon vid det här laget vara aska på golvet. Hon vände lite på huvudet för att se mot några adelskvinnor. De såg väldigt förnärmade ut. Antagligen skulle de aldrig kunna få in i sina huvud hur kronprinsen kunnat välja någon som henne istället för dem. Men det var deras problem. Hon gav flickorna en lång blick innan hon leendes vände sig mot Thomas igen. Längre bak fick hon i ögonvrån syn på ett bekant ansikte. Hon släppte Thomas hand för att gå fram till Sophie.
”Jag lånar henne en stund.” Alysia kastade en blick på Caspian innan hon fattade ett löst grepp om Sophies handled.
”Så länge jag får henne tillbaka senare,” ropade Caspian muntert efter dem.

Thomas såg runt lite i salen, märkte allas blickar och kunde inte låta bli att vara lite road ändå över hur förnärmade alla adelsdamerna verkade. Det var ju inte som om han nånsin skulle ha velat välja dem iallafall. Han log genast tillbaks mot Alysia och såg efter henne snabbt då hon smet iväg.


Sophie märkte snart hur Alysia kom mot henne och förstod att hon måste ha känt igen henne, och hoppet sjönk lite direkt. Hon skulle säkert inte tycka om att hon var där... Sophie försökte lite desperat komma på en ursäkt för att stanna, hon ville ju verkligen få tillbringa den här kvällen med Caspian. Men det ändå hon hade var väl egentligen att det var Caspian som bjudit dit henne, så hon fick väl bara hoppas att hon skulle tillåtas stanna. Hon log snabbt till mot Caspian - nervöst - innan hon lika nervöst följde med Alysia.
"Jag blev hitbjuden, ers höghet", sade hon ursäktande.

Fundersamt stannade Alysia upp och vände sig mot Sophie. Det gick snart upp för henne att tjänaren trodde att Alysia var missnöjd över att hon också deltog i vinterbalen.
”Jag är glad över att du är här,” började hon med ett litet leende på läpparna, fattade tag om flickans händer samtidigt som hon sökte ögonkontakt, ”och snälla du, tilltala mig inte så formellt. Vi är vänner. Och jag är inte drottning än.” Alysia blinkade med ena ögat innan hon gav ifrån sig ett litet lyckligt skratt. ”Se på oss och så långt vi kommit. Vi båda har lyckats få varsin prins på fall också.”

Sophie såg på henne och andades lättat ut då hon inte verkade vilja köra iväg henne ifrån balen. Hon log lättat och mötte Alysias blick, visserligen såg hon gärna henne som en vän.
"Stort grattis", sade hon snällt, menade till förlovningen och var uppriktigt glad för hennes skull. Hon lyssnade och log lite snett.
"Caspian har inte fallit för mig", rättade hon vänligt Alysia, då det var något hon var rätt säker på. Hon hade bara trott att han bara var vänlig, men vännens ord sådde ändå lite hopp hos henne. Hon var ju väldigt förtjust i honom, men kunde det verkligen vara så att det var besvarat eller var det för mycket att hoppas på?

Om möjligt log Alysia ännu större då Sophie gratulerade henne för förlovningen. Att gifta sig med Thomas skulle verkligen vara en dröm som gick i uppfyllelse.
”Åh jo, det har han visst”. Vem som helst som kände Caspian och hade ögon att se med såg ju att han var upp över öronen förtjust i Sophie. Och det var dessutom ganska uppenbart att hans känslor var besvarade. Vilket var roligt eftersom hon önskade båda två allt gott.

Sophie var glad att se Alysia så glad, glädjes verkligen för hennes och Thomas skull. Och det märktes verkligen hur mycket de två gillade varann. Hon lyssnade och log lite, hon ville väl inte helt tro att det stämde. Även om det hade varit otroligt glädjande, då hon ju gillade honom väldigt mycket.
"Nja det vet jag inte", sade hon med ett snett leende, såg snabbt bort mot Caspian.
"Men jag borde kanske gå tillbaks innan alla adelsdamer hinner tillbaks", sade hon med ett litet leende. Även om det kanske mest var en undanflykt för att få gå tillbaks till Caspian.

”Jaha, så mitt sällskap duger inte.” Alysia gav ifrån sig en dramatisk suck samtidigt som hon lyfte sin hans för att hålla den mot hjärtat, sprack sedan upp i ett busigt leende. Avfärdande viftade hon med handen åt Sophie som tecken på att hon skulle skynda sig tillbaka till Caspian, återvände själv tillbaka till Thomas och la armarna om honom i en liten kram.