Magic Bounty (PRS)

Peter lade en hand på Annas axel framför sig och ställde sig bredvid henne. Han ville inte att hon skulle bli skadad framför honom. "Jag hade inte menat för dig att bli skadad Anna. Om du bara stått still hade Gabe aldrig behövt skada dig. Jag försöker bara skydda dig", svarade Sam och gick närmare. "Kom inte närmare!" morrade Peter och sträckte ut sin arm mellan Sam och Anna. Sam blängde på Peter.
"Snälla. Jag sade nyss att jag inte menar att skada henne. Du å andra sidan..." Sam drog upp något ur fickan, något som Peter för sent insåg var en pistol.
Han riktade den mot Peters panna och tryckte av.

Anna kände ilska och sorgsenhet. Hon var ledsen att hennes bror inte verkade ändra sig. Och hon var arg för att han var så envis, just som hon var. Hon antog det var ett släktdrag. Hon fnyste då hon hörde hans ord. "Så istället tänkte du skada mannen jag älskar? Och traumatisera mig genom att tvinga mig se på när ni slog ihjäl honom?!". Hon började höja rösten.
Då han plötsligt tog fram en pistol flämtade hon till. Hon hade aldrig trott att hennes egna bror skulle göra det. När han tryckte av och kulan flög iväg så sträckte hon ut handen mot Sam. "Nej!". Men kulan träffade aldrig någon. Den hade stannat mitt i luften. Det var Anna som stoppat den med magi. "Sam" sa hon med en mörk och nästan hatfylld röst. "Gå härifrån. Jag vill aldrig se dig igen. Gå innan...". Kulan föll ner i hennes hand och hon kramade hårt om den. "Bara gå...".

Peter kallsvettades. Han hade sett hur kulan närmat sig som i slow motion och trott att han med säkerhet skulle dö, men så hade Anna stoppat den och han upptäckte att han glömt bort att andas. Han tog några darriga andetag och sjönk ned på ett knä samtidigt som han svagt sade: "Vänta Anna... Håll kvar honom. Jag ringer Wilson."
Sam såg uppgivet på Anna och tog sig för pannan.
Pistolen föll till golvet. Hans sista utväg hade misslyckats och allt han lyckats åstadkomma var att få hans syster att avsky honom. Peter rundade honom vaksamt och tog upp telefonen. Han skummade igenom telefonboken bredvid och slog ledarens nummer.

Anna stirrade på Sam med mörk blick. Men den började vekna. Inte för att hon förlät honom, men för att hon var så förkrossad över vad han försökt göra. Hon hörde Peters röst och nickade sakta bara. Hon kunde inte slita sin blick från Sam och nästan inre röra sig heller.
Då han tappade pistolen tappade hon kulan och böjde sig sakta ner och plockade upp pistolen. Hon la den på en hylla bredvid henne och fortsatte se på Sam. Hennes ögon var fyllda av tårar nu och hon snyftade till och täckte sin mun med sin hand för att dämpa ljudet av sina snyftningar.

Peter ville hemskt gärna trösta Anna, men han var upptagen med telefonen. Det dröjde ett tag innan Wilson svarade. "Vad kan jag hjälpa till med?"
"Wilson, det är Peter, vi behöver hjälp. Sam är här, han försökte skjuta mig, men Anna stoppade honom."
"Sam? Hennes bror?"
"Just det och han bussade sina vänner på oss igår. Han vill få ut mig ur staden."
"Så vad du säger är att Sam just försökte mörda dig och att han var delaktig i en misshandel?"
"Ja, kan du hjälpa oss nu? Han måste fångas in!"
"Jag skickar polisen, håll kvar honom där, de kommer så snabbt de kan."
"Tack." Peter lade på och skyndade sig fram till Anna. Han kramade om henne och strök henne över huvudet samtidigt som han försökte lugna henne. "Polisen är på väg. Vi måste se till så att Sam inte rymmer", viskade han och kastade en blick på Sam. Han var hålögd och verkade inte ha några planer på att fly.

Anna fortsatte snyfta och även om hon försökte dämpa sig blev det högre. Tårarna rann nerför hennes kinder då hon hörde att Peter började prata med Wilson. Även om hon hatade sin bror för vad han gjort hoppades hon att han inte skulle bli skadad på något sätt. Men hon insåg att han måste få något slags straff för ett mordförsök och misshandel.
Då han lagt på och kom fram till henne kramade hon om honom hårt tillbaka och snyftade mot hans bröstkorg. "Jag...Jag vet...Jag tror inte han går någonstans". Hon såg på Sam med rödkantade ögon. "Jag vill inte tro det...Han är min egna bror Peter. Jag trodde han skulle förstå, för min skull...Men han kunde inte ens göra det...".

Peter visste inte vad han skulle säga, så han höll tyst.
Några minuter senare anlände polisen.
De samlade in kulan och pistolen och arresterade Sam.
Han sade ingenting när de knuffade ut honom och en kvinnlig polis gick fram till dem. Hon lade armarna i kors, men hennes blick var vänlig. "Han kommer att sitta häktad tills imorgon. Vi ska undersöka bevisen och ta in männen som varit inblandade i misshandeln och om det räcker håller vi en rättegång imorgon. Vi skickar ett meddelande ifall ni behöver komma och vittna." Efter att hon sagt det gick hon och lämnade Peter och Anna ensamma.

Anna var fortfarande förkrossad av det som hänt. Hon hade tappat åsnan Peter gett henne på golvet då skottlosningen skedde. Hon plockade upp den och kramade den mot sig. Allt roligt de haft var helt borta. Sam måste ha suttit där hela kvällen och väntat på dem. Då polisen dök upp så var hon tyst. Hon nickade bara och torkade bort tårarna.
Då de var borta så vände hon sig mot Peter. "Jag kommer inte kunna sova efter det här...Jag kollar på film i vardagsrummet". Hon gick in och sjönk ner på soffan.

Peter brydde sig inte om att svara utan följde henne bara ut i vardagsrummet. "Vilken sorts film vill du se?" frågade han och satte sig på huk framför hyllan med filmer.
Han puttade genast undan skräckfilmerna och thrillerfilmerna.

Anna var ganska glad att han följde med henne, hon ville inte vara ensam med sina tankar. Hon funderade på hans fråga och sa "Någon fantasyfilm, eller en romantisk film. Välj du". Hon tog en filt som låg i soffan och virrade om sig den då hon än hade klänning på sig. "Åtminstone är du oskadd..." mumlade hon till Peter. Hon bara väntade på att han skulle välja film. Hon orkade inte göra mer än det, hon kände sig bara så trött men hon kunde ändå inte sova.