PRS med Kaylin

Ian
"Hallå? Hör du mig?" Frågar jag panikslaget.

Fox
-
Jag känner hur jag sätter mig ner, och hör sedan, antagligen från Ian, "Hallå, hör du mig?" Jag pressar fram ett leende, och försöker att säga "svagt, men jag ser knappt någon ting." Jag vet faktiskt inte vad Ian hörde.

Ian
"Du verkar sjuk!" Sade jag oroligt.

Fox
-
"Nähä!" Svarar jag med en sarkastisk ton. "Hjälp mig till en säng, or whatewer! Jag ser abbsolut ingenting!"

"En säng..." Mumlade jag och ställde fram en säng.

(Vartifrån fick du sängen? x) det är ju nästan som när du (Will) drog fram pilbågen ur ryggsäcken!!)
Fox
-
Jag bärs upp av två starka armar och läggs ner på sängen "tack, Ian!" Och då slår det mig att det inte är Ians händer som bar mig. "Jag är inte Ian." Hör jag en mörkare röst säga.

(Soldatanläggningar måste ha sjukhus!)
Smällen i ansiktet kom som en överraskning. Vem var personen och vad gjorde denne här?

Fox
-
Jag var kaxig för att inte se något. Jag satte mig upp i sängen, och en yrsel fick mig att må illa, men jag var tvungen att skjuta bort den. "Alltså, jag-är-stor-och-stöddig, vem är du, och vart kommer du ifrån?! Jag ser absolut ingen ting, och det är väldigt störande, så svara... Jag har inte hela dagen på mig... Ha...." En hand håller för min mun, och jag känner hur någon binder mina händer. Hårt. Den (?) sätter även på mig en ögonblidel, och stoppar in en bit ihoppknögglad papper i munnen, och sedan en bit silvertejp på munnen. Slutligen binder denne person ihop mina fötter, och slänger upp mig på sin axel.

Jag försöker skrika, men det går inte. Allt blir svart... Eller det var ju redan svart... Allt blir kallt, och jag hör hur dörren smälls igen.

Ian

Jag vacklar upp på fötter och drar fram min pistol.
"Du rör henne inte!" Sluddrar jag.
En annan pistol sätts i ryggen på mig.

Fox
-
Repen skaver men jag fortsätter att kämpa med dom. Jag hör ett avlägset pistolskott, och hoppas på att det var Ian som träffade.

Senare hör jag en motor som startar. vänta, det här ljudet har jag hört förut! Det är en svävare! tänker jag panikslaget.