~Prs Med Remus Granger~

En liten knackning får oss att stanna upp. Vi såg oss omkring.

In kom (till min förfäran) Remus och James. Jag stirrade surt på dem.
"Vad vill ni?" Frågar jag kallt.

"Vi ville se hur ni har det!" Säge rJames oskyldigt och sätter sig på min säng.

Jag ilsknade till.
"Eran 'vän' fick Alice ledsen", sa jag. "Och ni hindrade inte det, ni hindrade inget som är viktigt."

"Men..." sa jag.... "Klandra inte Remus.." Fortsatte jag försiktigt.

"Alice, jag bryr mig om dig, en Black ska inte få dig..."
"'En Black ska inte få dig ledsen'" härmade James mig i dålig imitation. "Sirius är en av dem bästa i världen och inte som de andra som du kanske minns", sa han argt.
"Sirius BLACK fick Alice ledsen och Alice hade inte gjort ett skit!" Ryter jag argt.

"MEN HAN KANSKE INTE GJORT NÅGOT HELLER!" Ryter James.
"Lugna ner er..." Viskar jag men dom verkade inte höra på.

"INTE GJORT NÅGOT?!" Frågade jag argt. "HAN VAR OTROGEN MOT ALICE OCH NI..."
"Lugna dig Jenn", sa Remus med handen för min mun. Och när jag skulle säga något så kom det ohört mummel.

"Tack..." Viskade jag till Remus.

REMUS
"Det är lugnt Alice själv hatar jag också höga ljud pga förhöjdhörsel." Sa jag. "Jenn skrik inte på Hames, James skrik inte på Jenn", sa jag och tog bort handen från Jenn.